Dagen då man blev registrerad

Ser att jag blivit en Wiki-sida och reagerar instinktivt med rädsla. Något med övervakning men också krav. Har man ögon på sig nu helt plötsligt?

Sedan äter jag frukost och reflekterar över reaktionen. Är det för att det känns som om det bara är en tidsfråga nu innan man hamnar i någon skum Flashbacktråd och saker får stå helt oemotsagda?
Nej, snarare har detta med krav och känslan av vara bluff att göra. Två utgivna böcker gör mig visserligen rent tekniskt till författare men jag har svårt att förlika mig med titeln. Och det har jag inte helt behövt göra, förrän nu då.

Drömmer för övrigt att jag springer in i en gammal och oerhört smärtsam kärlek. Han ler, skojar med mig och säger “äh, kom igen”. Jag tror det är ett meddelande från mitt undermedvetna. Två motstridiga krafter där, den logiska och intellektuella som säger “Men gud, skit i det där. Det har ingen relevans längre” och den andra, inlärda, känslobetingade som blir rädd bara jag befinner mig flera kvarter från hans jobb. Förnuft och känsla. Lika gammalt som människan själv.

Och samma här: förnuftet som säger att författare än ingen yrkesskyddad titel, du måste inte ha legitimerad  författarexamen och fullgjort lärlingsår. Men det känns så.