Sura miner/glada miner

Lite tjurig var han allt när jag kom tillbaka men det gick över på några sekunder. Sedan var det kramar, glada leenden och spontandans. Jag hade tänkt ta upp det. Alltså, jag vill inte känna dåligt samvete för att jag tar en extra natt i LA, i en stad jag älskar, och gör grejer som gör mig gott.
Jag jobbade dessutom mycket i LA.

Men jag droppade det, han var så glad och när jag sa att han var lite dramaqueen igår så höll han med, om än lite generat.

Vi gick ut och åt middag på konstiga sushistället där man får rabatt om man betalar cash och där man känner sig som en miljonär eftersom de alltid har deals i stil med en maki-rulle för tjugo spänn.
Nu var det halva priset på sake som gällde, han blev salongsberusad så där på gränsen till att inte märkas fast ändå märkas och han pratade om att nu borde vi faktiskt börja kolla efter ett större hus, en större lägenhet. Med en utegård eftersom vi vill ha en hund.

“Jag vet att vi pratar om det hela tiden, men för att det ska bli verklighet så måste vi göra lite förändringar. Och gärna för mig.”

Han vet att jag inte har planer på att bo här, han är cool med det. Och det gör ju allting så lekande lätt. Tänk.