Det är en pärs att flyga i elva timmar, stå i säkerhetskö i en timme, kasta sig in i en taxi och ta tåget i 5,5 timmar norrut. Men oftast är det inte så jobbigt som det var igår när jag dels mådde illa på planet (har alltid haft anlag för åksjuka men på senare år har det liksom antagit helt groteska proportioner) och dels hamnade på ett tåg som blev två timmar försenat.
Anlände hyfsat mör och utsvulten på tågstationen igår natt. Hade tänkt sminka mig i alla fall lite grann, så framför mig en sen men trevlig middag. Men orkade ingenting, däckade i soffan medan han stekte på thaimat han hade plockat upp flera timmar innan. När vi båda trodde att tåget skulle anlända på utsatt tid då.

Men nu är jag här, utsövd och med en tekopp på caféet. Allt är bra. Alltså verkligen allt är bra. Gick in i den stora butiken som säljer hobbygrejer och stickers och träffade en kattunge som jag fick hålla och klappa. Den spann, jag kände hela hans lilla kropp gunga belåtet mot mitt bröst. Jag lutade hakan försiktigt mot honom och han slöt ögonen.

Allt är bra. Förutom att det känns som om allt jag skriver är uselt. Jag har tappat fokus, tappat greppet. Eller fokus kommer och går, jag bara missar det.
Mmm, det är säkert bara den där vanliga fasen. Men tänk om det inte är det och det jag skriver på faktiskt är ruttet och ofantligt dåligt? Svårt att avgöra.

Men jag håller fast vid detta – det är (frånsett när En Kritisk Inre Röst dyker upp och hånler/rullar med ögonen/skakar på huvudet) oerhört roligt, i alla fall researchandet. Läsa om penisideal genom tiderna, fallosberlocker under romartiden och Jason Segels fina exemplar on full display i Dumpad.

Ja, det är faktiskt detta jag skriver en bok om. Tro det eller ej. Fast det vet jag förresten inte om jag får säga, bokförlaget har j inte ens gått ut med detta.

Men det ÄR ju roligt. Eller? Försöker hålla fast vid det och bara ignorera allt annat kring skrivandet just nu.
Och så håller jag fast vid att det är fantastiskt att vara tillbaka på kusten. Sol i ansiktet, servitriser som känner igen mig och kattungar i butiken. Jag är oerhört glad för detta och vad som än händer kommer jag att vara fotbollskillen evigt, evigt tacksam.

• Postad 2017-05-15
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None