Jazzhands

Prestationer


Lyssnar sällan på poddar men borde säkert. Ibland lyssnar jag ändå på Februaripodden som alltid lyckas ta upp ämnen som tangerar de jag är intresserad av. Som Viagrareklam, potensproblem i porrbranschen och farorna med nätdejting.

Lyssnade härom dagen medan jag diskade. Ola Söderholm och Jonatan Unge pratade om skillnaden mellan självkänsla och självförtroende, där det ena är ställt i förhållande till prestationsförmåga och det andra helt avskuret från prestationsförmåga och framgångar. Kort sagt gick deras resonemang ut på att när man slutar se sig själv som en del av en tävling så presterar man paradoxalt nog som bäst.

Att idrottare som slutar se till andras prestationer och bara till sin egna sätter rekord. Musiker som Bob Dylan som skiter i alla priser och bara MÅSTE komponera skapar mästerverk.

Ja, det var inte supernyttigt för mig att lyssna på eftersom det fick mig att känna mig så medioker. Varför kan jag inte bara skriva på i godan ro och skita i redaktörer, om folk läser, någon eventuell reaktion?

Jag kan inte ens helt och fullt glädjas åt andras framgångar tror jag. Jo, om det ligger utanför min egen sfär kan jag det utan problem. Ligger det närmare min egen (till exempel någon som skriver gudomligt bra om film och vinner priser därför eller liknande) så blir känslorna mer komplexa. Inte för att jag går hem och slår näven i väggen, inte för att jag blir tjurig. Snarare ifrågasätter jag min egen roll i det hela.

Nej, jag ligger inte hemma på soffan och tänker att jag förtjänar bättre. Jag tycker att jag jobbar precis lagom mycket, jag letar inte upp scoop eller åsikter som ger mig en tyckarplats i någon dagstidning. Jag prioriterar sovmorgnar och resor till Kalifornien framför sånt.

Kan man verkligen uppnå det där stadiet då man bara tävlar mot den egna förmågan? Kräver nog många timmars meditation tänker jag. Åh, om man bara kunde bli en skön och härlig person som bara gläds hela tiden. Inte som idag, vakna och läsa igenom korr på kapitel, korr på artiklar. Intala sig själv att man inte bryr sig, det är bara ett jobb (och för det mesta är det bara ett jobb) och sedan rulla ihop till en boll, läsa Rebecka Solnit och tänka att allt bra redan är skrivet. Vi kan bara hoppas på mediokert.

Ja, jag kanske ska tillägga att det är mulet här idag och jag har ont i halsen.

 

Etiketter None

  • Olle, 1:19 pm May 30, 2017:

    Vilket avsnitt av Februaripodden var det? Nr 12? Och skulle du kunna publicera receptet på blåbärs- och kokospajen?

  • Jazzhands, 5:51 pm May 30, 2017:

    Avsnitt tolv! Och gud så kul att någon minns min vinnarpaj (bronsplats men ändå, de andra tävlanden var panchon)! Självklart kommer recept.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen