Jazzhands

Två veckors nedräkning

Nu börjar varvet om igen. Nedräkningen till hemkomst istället för nedräkning till utresa. Om vartannat, om vartannat. Jag bokar upp möten och tänker som smått på vad som ska packas och vilket tåg jag ska ta för att hinna med flyget ordentligt. Jag får nog åka ned till LA dagen innan planet ska gå och då blir det plötsligt en dag mindre i schemat…

Sånt är livet. Men det är gott, det är ett bra liv. En vän har förstått att en kvinna som figurerat i hans liv, kommit nära men vänt, nu har ett nytt förhållande. Han är ledsen och jag förstår honom så väl.
Jag hör mig själv ge honom råd jag själv fått: det betyder inte att du är betydelselös, att du står kvar och stampar på samma ställe medan hon går vidare. Du har glädje i ditt liv, det har du haft även utan henne. Du måste fokusera på de glädjeämnen i ditt liv som är viktiga för dig.

Jag är där nu. Jag är den som ger dessa råd, inte för att jag fått dem en gång i tiden utan för att jag tror på dem.

Jag mailar min redaktör och frågar om hon vill läsa mitt nya manus och hon säger att jag ska skicka om två veckor. Det var precis vad jag ville ha, en deadline. En att se fram emot så att resan hem blir någonting ytterligare.

Även detta låter som något som skulle kunna vara ett råd. Som jag själv tror på.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen