TBT till två veckor sedan på Hawaii. Långa, fuktiga dagar utan plan. Om en vecka är det dags att börja röra på sig igen. Ner till LA för en snabb pit stop, samla tankarna lite på bekanta gator som jag erövrat alldeles själv. Sedan hemåt.

Det är såklart blandade känslor. Men det är bättre än en övervägande, förtvivlad känsla. Någon sådan känner jag inte. Självklart pendlar det från dag till dag, och även flera gånger på en dag. Men det finns ingen övervägande negativ känsla. Detta känns viktigt.

Det är kanske svårt att tänka sig att det är kallt väder här på kusten och jag ska inte klaga, ser att det är feta minusgrader i Stockholm. Men i amerikanska städer har man liksom inte vett att bygga husen ordentligt. Man prioriterar svalka framför stadiga väggar som håller värme inne. Det är svinkallt inomhus. Fönstren (enkla, inte dubbla) släpper igenom blåst och vind, dörren likaså. Väggarna är gjorda av något som liknar gips och vi har inga element. Köpte ett ruttet litet portabelt sådant som kostar skjortan att använda och värmer enbart för stunden, på den kroppsdel som befinner sig inom tio centimeters avstånd.

Av den anledningen längtar jag konstigt nog efter Sverige. Minusgrader ja, men element i lägenheten och glas och väggar som håller värmen inne. Fryser mer om morgonen här än vad jag gör i lägenheten hemma.

Glaset halvfullt.

• Postad 2018-02-22
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None