Jazzhands

Den nyfunna accessoaren och dagarna då jag erfar den andra sidan

Dagarna har flutit förbi på egen hand bortom Internet och blogg. Jag har inte haft Internet hemma och har lagt timmar, pengar och tandagnisslan på att få det. ringa support, köpa en sladd, köpa en annan sladd och ringa support igen. Och så vidare. När en luttrad supporterkille guidade mig för femte gången och det plötsligt funkade blev jag nästan gråtfärdig.
“Har du grov abstinens?”, frågade A.
“Nej”, sa jag. “Inte alls. Men jag blev gråtfärdig för att jag inte ska behöva ödsla mer tid och pengar.”

Nå. Dessutom har jag varit borta från världen på annat sätt. Jag har varit i Norge på min första utländska bokturné. Hyfsat späckat schema med panelsamtal, radio, teve och intervjuer…Det var oerhört roligt men jag blev också rejält trött om kvällarna. Jag har inga problem med att varken ge intervjuer eller prata inför publik men det tar på mina krafter, min energi. Det har föga med själva skojhalten i aktiviteten att göra. Bara mitt eget fokus. Dessutom var jag lite orolig för att jag inte skulle fatta norskan men jag kom in i det efter ett tag. Till stor del i alla fall.

Bilden ovan kommer från min goda väns syster som bor i Oslo och som påpekade att min medverkan i en talkshow textades. DET känns stort. Utländskt gästbesök etc.

Och för övrigt tänker jag mycket på det där med att man klipper håret när man längtar efter en förändring i sitt liv och kanske att man börjar klä sig i färgglatt eller något när man blir äldre för att man a) inte bryr sig b) känner att man blir modigare eller rent konkret gråare. Båda kan såklart inträffa samtidigt.
Jag har anammat hårsjalen. Min nya grej för att dölja att jag sällan orkar tvätta håret. På bilden ovan till exempel skulle håret ha tvättats men det var morgonsamtal och uppsamling 7.30 på hotellet för rask promenad till Nationalteatern mitt i Oslo. Jag orkade helt enkelt inte hoppa in i duschen. Men sjal och scarf är min så kallade “nya grej” och jag är helt hooked. Någon som har erfarenhet?
Läste dessutom en intervju med Zadie Smith som alltid har turban och tänkte se där, jag har vinden med mig.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen