Var tvungen att hälsa på det överlevande marsvinet, se honom igen och att han hade det bra. Det hade han, och med en ny liten kompis. Som konstigt nog ville ligga under det större marsvinet så ofta som det tilläts.
Jag vill inte vara sån, gå hela vägen till galenskap och påstå att djuren är de renaste varelserna och klokare än människor och allt. Men de har ju en fördel vi människor har så svårt med: de lever i nuet.

Sanningen är den. De lever i nuet, när deras vän dör så märker det av det. Ensamheten, frånvaron. Men de lever vidare, de ser en matbit och någonstans att sova. Sedan ser de en ny vän, lika ensam som de. Och tillsammans blir de mindre ensamma.
Just marsvin är i synnerhet fantastiska varelser beträffande sorg och ensamhet. Är de ensamma blir de understimulerade vilket kan leda till depression och allmänt sviktande hälsa. De måste ha minst en vän.

Den nya lilla vännen väger förresten 380 gram. På bilden ligger de båda i mitt knä. Och lever vidare. Efter mitt besök märkte jag att jag var uppiggad och stark. Idag har jag gymmat så att linnet blev helt blött.

• Postad 2018-08-09
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None