Tredje ögat etc

Har köpt ett månadskort på yogastudion här i närheten och i vanlig ordning tänker jag att då ska jag minsann gå varje dag och så vidare. Skillnaden är att jag faktiskt gått och faktiskt vill gå ofta.

Det känns ju lättare i en stad där folk knallar runt i yogakläder mest hela tiden. Skulle säga att 50% av alla kvinnor i åldern 18-55 här har leggings, alltså gymleggings och sportswear.
Jag vill inte vara sämre såklart så jag handlade en påse med shorts och linnen och allt annat som får mig att känna mig lite, lite mer sportig än jag är. Man tar till alla knep man kan. Le så skickar du signaler till kroppen att du är glad. Ta på dig leggings och ett linne och du känner dig starkare och smidigare.

Eftersom detta är Kalifornien så är det oerhört mycket snack om namaste, tredje ögat och tacksamhet på lektionerna. Inte sällan avslutar instruktörerna med ett “tack för att ni låter mig guida er”. Och visst, jag himlar väl inombords med ögonen varje gång vi ska “massera vårt tredje öga” men faktum är att just nu, när jag känner en liten våg av inre storm är det inte alltid helt dumt att få självklarheter kastade på sig.
Jag provade “aerial yoga”, när man svingar sig i band som hänger från taket. Vi var bara fyra pers i klassrummet och instruktören var en långbent tjej som säkert också är ballerina. I alla fall, hon sa saker som “att skaka i kroppen är bra, det betyder förändring”.
Flum, såklart, för att de svagare musklerna försöker att stabilisera sig. Men jag gillade hennes hippieformulering, tyckte den hade något.

Det jag däremot fastnade för, i min svaga oro, var instruktören som sa att när det gör ont är det en utmaning. Och jag tänkte att aha, det kanske är det approachen jag ska ta.
Jag har börjat med meditation igen (korta, guidade) och lite mindfulness. Borde göra oftare men försöker i alla fall.
Jag unnar mig en halv Sobril någon gång för att stilla oron. Jag vet vad oron handlar om, jag vet vad den betyder. Det gäller bara att hitta ett förhållningssätt. Jag vet. Och jag letar. Och jag försöker. Kanske är detta ett sätt: att tänka att det som gör ont utmanar.

I morse när jag borstade tänderna försökte jag att andas lugnt och dessa tankar dök upp:
Gör gott. När du kan.
Hjälp till. När du kan.

Detta ska också appliceras på mig själv, inte bara andra. Så därför gör jag yoga, mediterar och skaffar marsvin. Ja, det sistnämnda ligger lite längre fram och kommer lite från sidan. Jag vet. Men i dessa tider, dessa dagar har detta blivit mitt mantra:
Gör gott, när du kan.
Hjälp till, när du kan.
Och jag ska ta hand om två små djur. För att göra mig själv gott. Också genom dem.