Biter handen som matar en

Nu blev det så att jag tog ut djuren till gröngräset på kyrkogården. De blir så glada då, man märker att de är i sitt rätta element. De slukar gräs som små dammsugare och sträcker upp nosen och plockar upp dofter i luften.

Ibland men väldigt sällan slåss de. De ryker ihop och blir till en enda boll och man ser inte vad som är vad eller vem som är vem. Det är läskigt. Aldrig har uttrycket “ryka ihop” passat så bra.
De rök alltså ihop och jag förde ned en hand för att sära på dem och det är någonting man inte ska göra, jag vet. Men det ser ju så hemskt ut när de vildar sig så. Jag blev självklart biten själv, det är det som händer och skälet till att man inte ska sticka ned handen som en annan amatör.

Men såren blev inte djupa. Jag satte på plåster och tänkte inte mer på saken. Förrän två timmar senare då handen svällt upp till en absurd nivå, det såg ut som om jag gömt en halv golfboll under huden. Började googla på hur man tar den svullnad, är det bara is som gäller eller? Ringde sjukvårdsupplysningen som aldrig någonsin varit till någon hjälp, de säger bara att man ska uppsöka vård. Samma sak nu, “gå till närakuten”. Jag suckade högt.
“Har du något annat råd?”
“Mitt råd är att gå till närakuten”.
Överdrivet för ett sådant minisår tänkte jag innan smärtan började stråla ut i hela handen som inte gick att varken knyta eller sträcka ut. Dessutom började knogarna ömma fast bettet satt mitt på handryggen.

Jaja. Närakuten blev det. Infektion var det. Antibiotika tre gånger om dagen och visst temporärt handikapp, upptäcker att jag inte kan knyta skorna eller sätta upp håret till exempel. Ändå nice eftersom det gör att jag blir hänvisad till att kolla brittiska polisserier och dricka juice. Med otvättat hår.