Jazzhands

Unga och gamla kvinnor

En sån månad nu. Artiklar här och var. Här är en om “Unga kvinnor”, som jag kommer att försvara med näbbar och klor. När jag såg Greta Gerwigs filmatisering, alltså den som hade premiär igår, på pressvisningen i Stockholm gick två män under första kvarten, tjugo minuterna. Ingenting för dem. Handlar ju om kvinnor (titeln är en give-away).
En kompis och kollega noterade samma sak på den senare pressvisningen, den närmare premiär. Men då var det fler än två män som gick.

Jag fattar inte. Ja, det förekommer kvinnor (relativt unga) i bylsiga klänningar och hätta men vad är problemet? Jag försöker inte vara spydig nu – vad är problemet?
Det är som att man inte ser skogen för alla träd – någonting filmfolk borde lärt sig göra vid det här laget. I Jane Austens böcker förekommer kvinnor i kjol och hätta, ja, men de är roliga, de är samhällskritiska, de handlar om kvinnorollen.

Ah, men det är där skon klämmer. Kvinnorollen. Hela den grejen igen. Rösträtt, inga pengar, bla bla bla synd om oss. Hur kan det vara någonting allmängiltigt och universellt? När bara hälften av mänskligheten har den kollektiva historien.
Kan det finnas ett värde i saker som “förståelse” och “kontext” möjligtvis? Att se saker som också inte handlar om en själv? Att saker bara får vara, att en film får handla om kvinnor och unga kvinnor och hur de kastar snöboll på varandra eller går på en fest och råkar bränna håret på en gammaldags superfarlig locktång?
Ungefär som filmer om män som åker bil eller motorcykel genom USA och så händer mondäna saker men det är i samtalet som själva spänningen och handlingen ligger, alltså generic roadmovie, kan få ha en roll i filmkonsten?

Till och med min kille sa “men den är väl mest för tjejer?”. Det samtalet slutade inte väl.
Då är han ändå bara en vanlig dude och inte en filmkritiker. Alltså, han kan välja att betala pengar eller inte för att se den menar jag. Han har inte film som något slags “bevakningsområde”.

Jag tycker ni ska se den. Jag tycker alla ska se den. Inte minst för att signalera till bio och filmbolag och alla led däremellan att denna typ av film är någonting vi är intresserade av. Och är man inte intresserad av den – kanske fråga sig, i all ärlighet och öppenhet bara – varför man inte är det. Svaret kanske förvånar.









Etiketter None

  • Tante, 9:47 pm January 27, 2020:

    https://www.instagram.com/greenwichletterpress/
    Kolla fina smöraskar

  • Judit, 8:24 pm January 28, 2020:

    Så fin text❤️

  • Jazzhands, 1:42 pm February 8, 2020:

    Smöraskarna!!!!

  • Simon, 5:21 am May 19, 2020:

    För mig handlar det nog mer om att jag (ibland) har svårt att engagera mig lika starkt i filmer (och serier) som utspelar sig längre tillbaka i tiden. Vare sig det är Sherlock holmes, Downton Abbey, Unga kvinnor eller nåt annat. Jag tror inte att jag har svårt att bry mig om kvinnliga rollfigurer eller deras situation och svårigheter.

    För det handlar ju trots allt inte alls om nåt som endast halva befolkningen engagerar sig i och bryr sig om.

    Det handlar om orättvisor. Och det är väl ganska allmängiltigt och mänskligt, vare sig det handlar om nånting som händer en kvinna eller man. Eller i nutid eller framtid.

    En film jag gillar som utspelar sig förr i tiden är den där filmen om magiker/illusionister i London. The prestige tror jag den heter.

    Jag gillar även Francis Ford Coppolas Dracula (eller gillade, senast jag såg den).

    Och Titanic. Vem gillar inte Titanic? Jag förstår att många filmkritiker eventuellt är lite negativt inställda mot Titanic för att det är en sån film som inte direkt använder små medel för att beröra och berätta, utan tvärtom. Men hur många skulle såga den rätt och slätt?

    Jag gillar nog överlag oftare filmer som känns moderna, samtida dock.

    Och jag tycker att det blir lite fel när en film blir framgångsrik just på grund av vilka som är med i den och har huvudroller snarare än att filmen i sig är bra. Marvel-filmen Black Panther är ett exempel på en film som folk verkade gilla utan att de ens gått och kollat på den, för att den hade en svart huvudrollsinnehavare. Jag har verkligen inget emot svarta huvudrollsinnehavare. Will Smith är till exempel ofta rolig. Denzel Washington och Morgan Freeman är också ofta väldigt bra huvudrollsinnehavare. Men man ska liksom inte reducera dem till deras hudfärg.

    En modern film med en kvinna i huvudrollen (och ofta i en ganska manlig miljö) jag gillar är Molly´s Game. Huvudpersonen är med i nästan varje scen och är även filmens berättarröst.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen