Jazzhands

Vågor

Jag visste väl att det var bra att jag skrev ett inlägg om “these are better days”. Syftet var att dokumentera en låg dag, för att kunna se tillbaka och tänka “men så är det inte nu, just idag”.

Och så är det inte nu, just idag. Jag är stressad, vilket jag ofta blir, när jobbsituationer kräver mer av mig än att sitta framför en datorn och knappa på tangenter. När det kräver saker som kontakt med människor.

Men jag är också glad – jag har ju jobb. Nu är det svårt att låta det lilla faktumet glädja sådär allsmäktigt så att det torkar bort alla moln på ens lilla himmel. Men tacksamhet är vägen till lycka, jag är övertygad om det. Jag menar alla upplysningsdoktriner, alla religioner i sin allra renaste form, säger ju att begäret är det som leder till olycka medan avsaknaden av begär leder till lycka. Och i avsaknaden av begär finns också tacksamheten för det man redan har.

Nå!

Det finns dagar då jag till och med under långa stunder kan nå det tillståndet. Känna tacksamheten, för att jag lever och min kropp fungerar och för att jag får uppleva just denna stund.
Så kände jag alldeles nyss. Jag blir nästan tacksam för att jag känner tacksamheten. Det måste vara någon slags metanivå av tacksamhet. Eller så är det bara någon psykologisk dissonans inom mig.

Är de bättre dagarna här? Inte vet jag. Ingen vet. Men en bättre stund är här i alla fall, just precis nu.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen