Jazzhands

Det är ett tufft jobb men nån måste göra det…

Satan i gatan. Låt oss spola framåt. Förbi att jag blir hämtad i limo på flygplatsen av en kostymklädd chaufför med Adrien Brody-utseende. Vi spolar också fram privattaxibåten från fastlandet till Venedig, som kör mig ända fram till lyxhotellet som ligger precis vid vattnet med egen brygga.
Vi kör från festivalen istället. Satan i gatan, som sagt. Det är vattenfestivalen all over again, fast bara med filmgrejor. Stånd med filmer, filmgrejor, t-shirts och kylskåpsmagneter…och så matstånd med pizza och smörgåsar. Var är jag? Stockholm 1998? Nej, Venedig filmfestival. I fucking love it. Eller, på svenska – jag älskar det, för fan.
Jag bär mitt ackrediteringskort runt halsen som vore det ett pärlhalsband. Jag utnyttjar allt. I detta nu utnyttjar jag pressens wifi-hörna med gratis internet. Annars utnyttjar jag alla gratis koppar te, alla stickers och alla presskonferensminuter jag får tillgång till. Igår var det In the Valley of Elah med Charlize Theron och Paul Haggis som imponerade mest, även om intervjun med Tilda Swindon gick som en dans. Citat: “Låt oss vara ärliga. Jag var aldrig menad att spela den snygga tjejen, eller hur?”.

Opeppad på att åka hit? Jag borde ha stryk.

  • Postad 2007-09-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 6

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen