Jazzhands

Go Wes

Okej, slutsnackat om Wes. (Eller? Folkets vilja, min lag) Jag har ramat in hans autograf nu. Kanske hänger jag den bredvid Matt Groening, kanske bestämmer jag mig för att det är töntigt.

Faktum kvarstår: nu är jag tillbaka från Venedig och det riktiga jobbet börjar. Att kryssa mellan lyxhotellen tar sin tid och planering men ärligt talat, det är inte så mycket att klaga över. I alla fall inte jämfört med transkribering som är den kanske tristaste delen av jobbet, alla gånger.

Tråkiga saker är en stundande flytt, min brorsas alldeles för korta visit från Japan och allmän oro som jag tror går ut på att det var en och en halv månad sedan min pappa dog och jag har egentligen inte gråtit så mycket över det, men om jag till exempel tar upp hans gamla klocka, håller den i handen och kanske luktar lite på den, blir jag alldeles vek, måste sätta på musik och kanske till och med lämna lägenheten och gå ut.

Annars är det bra, tror jag. Kände mig så ytterst priviligerad och – ja, proffsig – i Venedig där jag verkade vara den enda månadsmagasinsfrilansaren. Jag fick lust att klä mig i dräkt. Eller vad proffsiga människor nu har. Köpte en fejkad Chloéväska av en gatuförsäljare som gav mig “special price” dessutom (30 Euro), kände att det var det minsta jag kunde göra.

Såg en del från dagspressen, som jag inte vågade hälsa på. Men ingen frilansräv förutom Gunnar Rehlin men TT Spektra räknas inte. De är ju alltid med.
Och förresten gjorde han tv.

Borde ladda upp lite bilder för att ändå visa poängen. Alltså, hur stort det var. Alltså hela vattenfestivalen fast i filmform. Det är stort.

Och här hemma öser regnet ned. Kanske passande. Skulle jag göra ett filmklipp om hur jag känner alldeles precis nu, efter att ha lagt på luren från A, som sovit borta i natt, och efter att ha packat upp det sista från Venedigveckans stjärnbeströdda bagage, och denna sista dag med brorsan, så skulle det bli just så här; jag i soffan, med en kopp kallt te framför mig. Regn utanför. Och Bruce Springsteens I’m on Fire i bakgrunden.

“Did he go and leave you all alone? Oh, I’ve got a bad desire…oh oh oh, I’m on fire”. Medan regner strilar ned för fönstret. Ja, det är tyvärr en sån dag idag.

  • Postad 2007-09-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen