Jazzhands

Den allvarsamma leken

Vissa saker är svåra att säga utan citationstecken. Antingen i luften (fingararna) eller med hjälp av tonfallet.

Nu är jag inte gift men “min man” skulle lätt vara en sån grej. Det här är “min man”.
Det här är “min äkta hälft”, “min make”, “min gubbe” …
(stryk det sista).

Jag kan heller inte säga “SoFo” utan att lägga till ” “. Inte ännu. En dag kanske det går. Men då är frågan om jag vill vara med. Den dagen jag säger “Jag bor i SoFo” utan minsta svårighet är det kanske dags att skära upp handleden.

Nu ska jag i alla fall flytta till SoFo (“SoFo”). Om två veckor. Och jag undrar, lite smått, exakt hur mycket kliché jag kommer att bli.
Frilansjournalist på Södermalm, liksom. Vad mer? Jag har två par Marc Jacobs-skor, jag köper dyrt te på Cajsa Warg och jag kör ekologiskt i kylen.
Jag känner mig lockad över att kanske dra det hela ytterligare ett par varv och köra hela klichéracet, vore inte det kul? Men vad är det som gäller, jag har ingen koll. Det är väl knappast svart polo, som var Kulturmänniskans signum förr i tiden (“förr i tiden”).
Men den är väl väck nu? Till förmån för Acne-jeans och skjorta från Whyred…eller? Norrländska? Skånska?
Jag har ingen koll, som sagt. Upplys mig.

Just det, en grej till jag inte kan säga utan ” “.
Det är “märkeskläder”.
Ett konstigt ord.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen