På förekommen anledning…

Är det dags att diskutera Hollywoodtjejer?

Ja, kanske. På förekommen anledning i alla fall. Frågan, som Johanna K ställer efter att ha sett The Happening är när tjejer ska få sluta vara mähän. I film då alltså.

Säg det. Men är inte tjejerna lika mycket mähän som killar är enbart muskler?
De behöver tjejerna för att göra det rätta.
För att känna och längta och älska.
För att begripa.
För att få mening.
Yada, yada, yada.
Det är ju ganska efterblivet det med.

Ta Hulken, som jag visserligen gillar, men där Liv Tyler enbart är ett kuttersmycke. Dock är hennes späda person den viktiga katalysatorn i det hela. Utan henne hade Bruce Banner gått under.
Liv, däremot, har egentligen redan träffat en ny kille och gått vidare när Banner åter kommer trånande in i hennes liv.

Mähä, ja.
Men samtidigt är muskelkillarna ofta reducerade till klumpar som inte kan göra någonting alls, om det inte är i direkt relation till tjejerna.

De är helt enkelt mähän allihopa.

COOLA TJEJER SOM INTE ÄR MÄHÄN

1. Rita Hayworth i Gilda. Visst, hon går under på grund av en man, men hon vet också hur man tar plats. Inte bara på scenen utan också i någons liv, thank you very much.

2. Thora Birch i Ghost World. Vem är det som utnyttjar vem? Först blir Steve Buscemi centralpunkten i hennes liv, men när hon fått honom dit hon vill är det dags att tänka på sig själv.

3. Sköna tanterna i Blommor av stål. (Jag vet att jag kommer att förlora läsare på grund av denna punkt). Som en hillbilly-föregångare av Sex & the City minus kläderna och minus sexet. Men plus lite jävlar anamma.

4. Meryl Streep i Adaptation. Blir störtförälskad i en skabbig plantageman utan framtänder, men låter sig ändå släppa alla hämningar och hänge sig. Sånt kräver mod.

5. Lindsay i Freaks and Geeks. Takes shit from noone.