Jazzhands

Köttets lust

“Kötta” hette ett danssteg förr i tiden. Jag minns det från högstadiet. “Dags att kötta” sa jag igår när vi skulle steka lövbiff.
Men inget av det går upp mot dagens köttaktiviteter.

Jag ska skriva om kött i en tidning. Bra kött, hur man steker kött, hur man grillar och hur man långkokar kött. Nötkött, ljust kött, fågelkött och betydelsen av egengjord fond.
Kött.
Bara kött.

Jag pratade med en trevlig, köttkunnig tjej i morse. Hon hade kritvita tänder, fräknar och såg ut som hälsan själv. Ska man göra reklam för nyttig yoghurt eller köttets positiva inverkan på hyn bör man anlita henne som modell.
Jag hade ingen aning om att det fanns så mycket att säga – och kunna – om kött.

Som att lammet smakar och ser annorlunda ut på hösten, jämfört med våren. Som att man ska steka köttet “med kappan på” för att få det saftigt. Som att marmoreringen är jätteviktig, för det fettet smälter liksom in i köttet.
Kött, kött.

Kollade på bilder på kött, såg kött på nära håll, lärde mig vilka delar som heter vad (en T-bone steak innehåller oftast två olika sorters kött!).

Sedan handlade jag lax. Inte i nån slags protest utan av förvirring, tror jag. Trots att jag bara snackade om kött hela förmiddagen så kändes den som om jag gick på Atkins när jag drog därifrån.

Det blir lax ikväll.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen