Jazzhands

"Det var antingen kärlek eller hämnd"

Jo, jag vet att ordet “utrensing” har en negativ klang, men det är tyskens fel och inte mitt. Jag vill nämligen rensa bort folk på Facebook. Jag tycker om ordning och reda. Jag gillar att ha städat omkring mig. Varför ska mitt vängalleri på Facebook skilja sig från resten av mitt upprensade liv?

Det är främst de med följande updates som sitter löst till:

1. “X älskar sin familj!!!!

2. “X vill skära handlederna av sig men vågar inte. Hatar sin egen feghet” (Ja, samma suicidala person jag nämnt tidigare)

3. “X längtar efter sooooolen!

Rekommenderar för övrigt frukost på String (65 kronor för en buffé som kanske inte matchar en hotellfrukost men i alla fall ett B&B) och filmen Rocket Science som finns ute på DVD nästa vecka. Handlar om en liten gosse som stammar. Han stammar så mycket att han knappt kan säga sitt enstaviga namn “Hal”, men ändå blir han övertalad av det käcka overachiever-barnet Ginny att ställa upp i skolans debattlag.
Filmen var en av de största behållningarna på förra årets filmsfestival för mig, jag minns särskilt repliken “Det var antingen kärlek eller hämnd, jag vet inte riktigt vilket. Vilket det än var så fick det mig att kasta en cello genom ett fönster.”
Och det är ungefär det filmen handlar om. Hur vet man om man är kär, och hur gör man så att känslorna – vilka de än är – inte tar över och får en att göra dumma saker (som att kasta en cello genom någons fönster).
Lägg till high School-miljö. Charmig, vattenkammad gosse i huvudroll och äkta American Independent-smak.
Rocket Science – en höjdare.

  • Postad 2008-08-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

Listtillägg – skön snubbe!

Jag glömde ju att nämna en riktigt skön snubbe i listan nedan. Bill Nighy kvalar såklart in, tillsammans med Svante Grundberg, i “skön snubbe”-kategorin.
Han har nån slags reumatism som gör att han hälsar på en med enbart pekfingret och långfingret (fast Disney-tjejen ljög och sa att det var för att han är “blyg”).

Jag hade min Goonies-tröja på mig som är den största isbrytaren någonsin, jag har på mig den så ofta jag kan i intervjusammanhang. Hemligt vapen.

Nå.

Han stannade upp, rynkade pannan och sa “Goonies? Is that a band?”

Jag sa att det var en film, och han tog sig för pannan och fullständigt kved “The film! Oh the film!” och fick på så sätt med sig hela kameracrewet, som började prata om sina barndomshjältar vitt och brett.
Bill kysste min hand när intervjun var över och bad mig hälsa till Helena Bergström. “Hon har mitt hjärta”, sa han. “Hennes hjärta tillhör dessvärre Colin Nutley” sa jag. “Jag vet, jag vet…sa han. Men om du träffar henne…tell her…she has my heart. Will you?”
Jag lovade.
Men hittills har jag inte kunnat framföra hans meddelande.
En dag…
  • Postad 2008-08-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen