"Prova att stycka en gris då!"

Äntligen. Faktiskt äntligen. En ordentlig frukost, uppdatering av kalendern och lite rediga sysslor såsom att rensa avloppet och jag känner mig back on track.

Skriver filmrecension, Hugh Jackman-intervju och generationsroman om vartannat. Romanskrivande är en piece of cake. Jag har skrivit tre sidor redan medan jag dricker te. Tänker på Anthony Bourdain som skrev en roman om sitt tokhektiska liv som kock i New York. Han sover kanske fem timmar varje natt sedan går han direkt till fiskmarknaden och till jobbet och dagen börjar. När han fick frågan om hur han hade tid att skriva en bok mitt i alltihop sa han “Men asså, att skriva en bok är ingen konst. Prova att stycka en gris. Det tar tid. Eller att få till den perfekta créme bruléen. NI skribenter är så jävla klena. Det är ju bara att skriva! Jag skrev ett kapitel varje fikarast.”

Nu tänker jag som Anthony Bourdain. Varje gång jag tar en paus ska det romanskrivas. Ingen titel ännu men en hel jävla början, en totaluttänkt story med slut och allt, och en slags entusiasm som grundar sig i att jag börjar bli medelålders och måste prova på nåt nytt. Så jag skriver en roman istället för att, tja, köpa båge.

Våndor, hungerpanik och födelsedagspresenter

“Jag skäms förstås. Det är klart att jag gör det. Men samtidigt, konstigt nog kanske, känner jag inte att jag gjort något fel. Det är väl därför jag är här, tror jag. För att jag inte känner att jag gjort något fel fast jag vet att jag har det. Jag skäms för saker, men inte för att jag gjort fel utan för att det är pinsamt. Det är två olika saker.”

Så börjar min roman. Jag är nåt på spåret. Huvudpersonen är en ung man, och han har gjort en grej. Började skriva igår kväll efter inspiration från en dröm och kunde banne mig inte sluta.
Tills jag däckade, då. Jag insåg, efter fem timmars film och varken lunch eller middag, att jag var så galet trött att jag inte kunde stå och jag hade ont i huvudet, men var tom i huvudet på samma gång. Blicken var tamejfan dimmig så A lagade panikmat till mig och jag åt för mycket och för snabbt så att jag fick lägga mig ned sedan och vila bort lite illamående. Vad händer? Sen var jag groggy, tog ett bad och bara groggade runt i morgonrocken som en annan luffare. Tills jag somnade rätt sent, vid två.

Nu är jag uppe med tuppen och skriver filmrecensioner eftersom jag är i fet-behov av pengar. Skattmasens fel. Jävla skattmas.

I morgon fyller jag år. Jag önskar mig en knippe välbetalda jobb i present.