Jazzhands

En svennebanan med curry, tack!


En vecka kvar.

Ni fattar inte, jag har inte haft ett vanligt jobb på år och dagar. Jag har sommarjobbat, ja. Jag har jobbat på kontor, ja. Men bara halvtid (ah, bliss!). Heltid jobbade jag som längst i ett halvår och det var nio år sedan, minst.

Ni fattar inte. Omställningen.

Mitt senaste heltidsjobb, det där för nio Ã¥r sedan, kanske ändÃ¥ inte räknas. Jag sov mest. Bokstavligen. Det fanns ett vilorum pÃ¥ kontoret. En morgon kom jag in tidigt, vid Ã¥tta, eftersom jag hade sÃ¥ dÃ¥ligt samvete för att jag Ã¥stadkom sÃ¥ lite. Jag jobbade pÃ¥ en timme och blev sedan trött sÃ¥ framÃ¥t halv tio tänkte jag att jag skulle ta mig en liten powernap…bara för att vakna lagom till lunch. Gick ut och Ã¥t dagens rätt tillsammans med de andra och lÃ¥tsades att jag suttit i möte hela förmiddagen.

Hur som helst.

En vecka kvar, sedan är jag där igen. Jag är lite ivrig, lite spänd, lite sorgsen. Sovmorgnar blir ett minne blott, liksom eftermiddagsbio och spontana turer till Sickla köpkvarter av ingen anledning alls. Och att hÃ¥na “arbetare” blir det inget av pÃ¥ ett tag. Det är kanske det jag kommer att sakna allra mest.

Ser Ã¥ andra sidan fram emot att äta i personalmatsal, ha tillgÃ¥ng till kopiator och börja ge folk smeknamn, typ “hustlern pÃ¥ sälj” eller “tjockpaddan i receptionen”. Kanske. Jag bara spÃ¥nar fritt nu.

En vecka kvar. Sedan dör Jazzhands as we know it. Eller “her”.

  • Postad 2009-02-01
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen