Jazzhands

Supermänniskorna

Har samlat ihop en personlig fokusgrupp.
Inspiration: författarkollegan som gjort detsamma.

Nu har vi båda varsin fokusgrupp bestående av fyra handplockade supermänniskor som kan komma med litterär input. Vi visar dem de första fyra kapitlen i vår respektive roman och sedan får de komma med sina brutalt ärliga åsikter. Jag har handplockat mina utifrån..
… mina erfarenheter av att jobba med dem (tre stenhÃ¥rda redaktörer och en reporterman)
… deras avslappnade men nyfikna inställning till det skrivna ordet (den som börjar surra om litteraturvetenskap 40 poäng, och hur roman som sÃ¥dan är död Ã¥ker ut)
… och deras förmÃ¥ga att ge kritik.

Efter att de kommit med sina verbala knivhugg blir det fosterställning och ömkande ett tag, sedan upp pÃ¥ knäna och strykning av ungefär halva romanen. Börja pÃ¥ ny kula. Hämndlystnad och “jag ska minsann visa dem jävlarna”.
Kanske.

I vilket fall som helst…börjar jag bli nervös. Jag har dessutom nÃ¥tt stadiet dÃ¥ allt jag skrivit hittills känns värdelöst. Endimensionellt och banalt. Har bjudit över Kennet hit med löfte om varm choklad. Vad han inte vet är att jag kommer tvinga honom att läsa ett kapitel och sedan säga att jag är totalbegÃ¥vad och en lysande stjärna. Annars ryker chokladen.

  • Postad 2009-02-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen