Jazzhands

Kvart i fem

Kvart i fem. Konstig tid. Alla vill gÃ¥ hem. Ingen vÃ¥gar. Chefen är borta idag sÃ¥ det borde ju vara “fritt fram”. Men folk sitter kvar. Stirrar pÃ¥ skärmen. Jag med. Jag har jobb att göra dessutom, hur skumt det än lÃ¥ter. SÃ¥ jag har egentligen anledning att sitta kvar. Men de andra kan omöjligt ha det. Jag har mitt headset pÃ¥ mig trots att jag inte pratar i telefon ocksÃ¥. För att jag gillar känslan. Jag borde leta roliga seriestrippar att sätta upp pÃ¥ anslagstavlan som är min skiljevägg. Gärna Dilbert. Och sÃ¥ vill jag ha en “Man behöver inte vara galen för att jobba här men det underlättar!”-skylt.
  • Postad 2009-02-11
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Skrönor och rövarhistorier

Min kompis Robban (ej Broberg) var på Big Ben. Han är en skön dude, med häng på jeansen och lite övervintrad grungelook blandat med skatersnubbe. Han är runt trettio.

Vid ett bord satt ett gäng sköna medelÃ¥lders damer. Lite “tjejerna pÃ¥ jobbet” över dem. När Robban gÃ¥r förbi tar en av dem ett rejält tag i hans rumpa, klämmer Ã¥t ordentligt och säger, med hög rökröst, “vilken jävla röv!”

Det är en fin liten historia. Dock missförstod jag Robban när han berättade den för mig första gÃ¥ngen. Jag tyckte att han sa “De tog mig pÃ¥ min Big Ben” när han sa “De tog pÃ¥ mig inne pÃ¥ Big Ben“. Men det redde vi snabbt ut.

På samma sätt berättade min kompis Niklas att Jerry Williams en gång hjälpte hans mamma av bussen när Niklas låg i barnvagnen.

Okej.

Men i mitt minne, och under årens lopp, har den här historien blivit att Jerry Williams hjälpte Niklas mamma med barnvagnen upp för trappan till kyrkan när Niklas skulle döpas (!?).

Jag vet inte hur denna förvrängning har kommit sig. Niklas är inte ens döpt.

En tredje grej:

En “vän” till mig berättar att han och kompisen stÃ¥r vid pissoaren nÃ¥gonstans och gör sin business dÃ¥ Robert Aschberg dyker upp, knäpper upp gylfen och hojtar “HÃ¥ll i er grabbar, för nu stänker det!”

Okej, kul.

Men jag hörde än en gång fel och när jag skulle återberätta denna lilla anekdot för första gången mindes jag det som att det var Robban Broberg det handlade om, inte Aschberg.

Med detta i Ã¥tanke är det kanske…

a) inte så klokt att jag är journalist.

b) klokt att min roman snarare är “inspired by true events” än “based on a true story”.
  • Postad 2009-02-11
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen