Jazzhands

Jag lever! Jag lever!

Ledighet fuckar upp min tidsuppfattning och min sömn. Jag sover till halv ett, jag går upp tidigt och sen tar jag “en liten lur” och vaknar halv fyra. Vadfalls? Min frilanskropp har invaderats av kontorsbakterier.

Och apropå det. Kan folk (och med folk menar jag släktingar) sluta säga olika varianter på “Välkommen ut i verkliga livet” till mig. Jag har hört det nu. Jo, jag har hört det nu.

Vad menas? Mitt liv var overkligt innan jag tackade ja till att gå upp halv åtta varje morgon? Tack för insikten. Jag har tydligen levt i skuggornas dal fram tills nu. Tack DN. Mina ögon har öppnats.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen