Jazzhands

Ensamhet och när det blir film av alltihop

sprinsteen_setlistDet hörs alltid musik någonstans ifrån på söder. Tidigare ikväll var det gnällig reggae från Louie Louies håll. Oftast är det techno från grannen. Jag har en rar granne, han liksom dansar litegrann hela tiden. Han hälsar alltid och har keps. Han ler med hela ansiktet.

Jag gick ut en stund, stan känns mätt och däst på något vis. När jag svängde runt hörnet Bondegatan och Östgötagatan hörde jag Human Touch från ett öppet fönster.

Jag blir alltid rörd när jag hör Bruce Springsteen från ett öppet fönster. Det känns som om man tar ett plötsligt kliv in i en filmscen. Vad som helst hända, låten blir en kommentar till handlingen. Han sjunger om att han längtar efter lite mänsklig värme. Ska det vara så svårt?

Tja, det passar väl in i handlingen, tänker jag och inser nu att jag hört Bruce sjunga från just det där fönstret förut. Det spelas banne mig alltid Springsteen från det fönstret – gud så fint!

Ikväll var det alltså Human touch som glaserade hela sommarkvällen.

So you been broken and you been hurt
Show me somebody who ain’t

Jag lider fortfarande av den där akuta ensamheten. Det är min egen term, jag vet inte ens om något sånt existerar. Men det är precis vad det är. Ibland stannar hela omvärlden upp, som i filmer när scenen fryser till, och så går det liksom som en blixt i kroppen och jag inser att jag är ensam. Kanske ensammast i världen. Det blir en panikkänsla av det hela, förstås, och sån där flämtande gråt. Jag tänker på pappa (naturligtvis). Även det filmiskt.

Men där i hörnet Bondegatan och Östgötagatan känns det inte riktigt så. jag börjar visserligen gråta i vanlig ordning, men det händer ju jämt. Men jag tänker att farbrorn, för det är nog en farbror (inga gardiner i fönstret får mig att dra den slutsatsen) nog är ganska ensam han också. Han kanske spelar Bruce så ofta för att det ger honom tröst? Att lyssna när han sjunger om stilla New Jersey-dagar, ensamma highway patrol-män och hur två personer kan känna sig långt borta från varann fast de är tillsammans och allt det där. Det kanske är hans human touch. Eller så är det filmscenen han klipper in sig själv i varje dag. I vilket fall som helst känner jag för en sekund lite ömhet för farbrorn. Jag kommer gå förbi där igen. Hoppas han spelar min favorit-Bruce-låt Tougher than the rest.


Etiketter None

Din mamma!

mommasboys-nbc-seriesWhoa! Det ska komma en svensk version av Momma’s Boys som ska heta Mammas pojkar! Hösten är helt och hållet räddad. Fyran söker singelkillar som vill hitta en livskamrat med hjälp av teve och sin mamma. O’boy, vad skulle man inte göra för att vara med och casta…

Inspelningarna sker “i en lyxig villa på varma breddgrader” tydligen. Dessutom.

Förnedringsteven har ju varit på dekis ett tag nu, i synnerhet svensk. Det här kommer att bli en milstople i genren.

Etiketter None

I wouldn't normally do this kind of thing…

pet-shop-boys

De jobbar mycket med kuber nu, Pet Shop Boys. De har kuber på huvudet, de har kuber som scenografi och de låter körtjejerna ha kubklänningar. Chris Lowe bar också, vid ett tillfälle, en kubkavaj.

Jag tror att jag gillar kuber. Konserten var mycket bra, jag fick höra låten jag hade hoppats på och Neil hade knasiga hattar. Men bäst av allt var att de dansande kuberna gjorde jazzhands.

Jazzhands!

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen