Jazzhands

Storstädningsdags på Facebook aka Den stora upprensningen

clean

Det var lättare än jag trodde att rensa upp i leden på Facebook. Och har man väl börjat så går det av bara farten och irritationsmomenten som är Jobbiga Facebookkontakter försvinner från mitt dagliga medvetande för en lång tid framöver. Dessa ryker:

1. Den kärlekskranke
Den som skriver skit om hur mycket de längtar, trånar, älskar, saknar sin älskling/gosing/raring. Fint för exakt två personer i världen; den som skrivit och objektet i fråga. En irritation för alla andra. Jag har numera ont i ögonen efter att ha himlat för mycket med dem framför era statusuppdateringar. Sluta!

2. Den hyperaktive
Tretton statusuppdateringar om dagen. Tjoff! Åsikter hit, citat dit och så några obegripliga, interna gliringar thrown in the mix. Tjoff! Svårt att hänga med, jag får nervösa stressutslag. Orkar aldrig kommentera eftersom han byter status om fem minuter i alla fall. Jaha, han länkar till en YouTube-film? Jaha, han har skrivit en lång drapa om någonting som man vill att man ska läsa? Orka, säger jag. Orka.

3. Den fantasilöse
Jaha, du “jobbar”?
Du “tycker det är trist att det är måndag”?
Du “håller på att bli snuvig igen”, “undrar var solen är”?
Kanske skulle du fråga dig själv “Är detta verkligen viktiga åsikter för dig, att dela med dig av till andra?”.  Om svaret är ja så okej. Men räkna inte med mitt engagemang bara. You’re on your own.

Etiketter None

Utlandssvenskens förbannelse

mcconaugheyBrorsan är här på besök från Japan. Eftersom han är utlandssvensk så är han intresserad av Diesel-jeans. Så vi besökte Dieselbutiken. En upplevelse. Två snubbar som ser ut att åka longboard hälsar på en direkt när man kommer in, med ett “Men tja!”.

Peter roffar jeans i någon reahög medan den av dem som har beach-blonderat håret hojtar “Vad för slags brallor är du ute efter, mannen?”. Peter säger att han ska prova ett par och få ett “Gör det, fan!” till svar.

En tjej provar ett par jeans. Snubbe Banan frågar hur det går. Hon säger att det går bra. “Fan vad glad jag blir” hojtar han och fortsätter att kasta jeans till sin kollega.

Jag gick ut för att andas. Gick in igen. Möttes ännu en gång av ett “Men tja!” när jag kom in genom dörren.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen