Jazzhands

Teoretisk casting

sune

Det började med en diskussion om vem som skulle spela vem i en filmatisering av min favoritblogg med “Handlarn’s historier” som handlar om en enkel man och hans handelsbod. Teorier om vem som skulle spela Handlar’n dök upp. Synd att Sune Mangs är död, han hade varit klockren.

Jag deltog i diskussioen även om jag själv är mer intresserad av att casta rollfiguren “Hasse”, Handlarns lojala men opålitlige vän som alltid har en räv bakom örat. Tänker mig någon hal och slirig jävel. Kanske Hans Wahlgren? Annars Kjelle Bergqvist. Alla gånger.

Här är i listorna som dök upp:

Dyra versionen
Handlarn Micke Nyqvist
Getrud Lena Endre
Joel Olle Sarri
Lena Tuva Novotny
Stina Lia Boysen
Hasse Kjell Bergkvist
Anna Amy Diamond

Budgetversionen
Handlarn Stefan Gehardsson
Getrud Annika Andersson
Joel Linus Wahlgren
Lena Hanna Hedlund
Stina Mi Rydell
Hasse Ola Forssmed
Anna Amy Diamond

Jag föreslog att om man ville göra folklustspel av det hela borde Lasse Kronér spela Handlar’n. Jag bildgooglade Lasse Kronér. Där tog diskussionen slut för min del. Fatta hur deppigt det skulle vara att vara Lasse Kronér och få upp de där bilderna. Varannan bild så spexigt leende så att ögonen blir sneda. Varannan bild ser han helt knäckt ut och ögonen är tomma. Ingen glädje någonstans. Hur står han ut med sig själv? Finns det en tydligare bild av “den gråtande clownen”? Jag blev illa till mods, var tvungen att ta en lugnande kopp te och lämna datorn ett tag.

Väl tillbaka vid datorn får jag den här bilden skickad till mig av A och jag mår dåligt igen. Jag säger att han borde ha den som FB-bild men han är övertygad om att det bara skulle föra med sig otur.

Etiketter None

Sätter ned foten

girl-on-a-motorcycle

Paus från filmhysteri ikväll. Faktiskt! Man är ju ingen ungdom längre. Det får bli en DVD istället, från den ständigt växande högen med “bör ses”-filmer. Den är numea nästan lika stor som “Borde väl ses men vem orkar?”-högen som just nu toppas av Girl on a Motorcycle av någon anledning. Annars brukar det mest vara arty dokumentärfilmer och filmer som har ordet “gripande” i någon blurb på framsidan som hamnar där.

Etiketter None

Livet på ett bananskal

Filmfestivaldag. Såg två på raken. Steven Soderberghs The Girlfriend Experience som var trist och sedan Mike Judges Extract som inte var så mycket bättre, trots Ben Affleck i trasslig permanent.

Mike Judge måste verkligen hata “corporations”. Alltid detta nedklankande på “floor managers” och andra former av lägsta, möjliga chefspositioner. Alltid detta hån mot arbetaren som är något av en paragrafryttare, och hyllandet av killen som vägrar jobba 9-5. Vad har han för dåliga erfarenheter i bagaget, undrar man? Okej, jag vantrivs själv på de flesta kontor och har därför valt att frilansa/inte ha kontor men jag delar inte Judges uppenbara hat. Eller så har jag jobbar för lite i “cubicles”. Eller så har jag förträngt alla satans jobbiga kunder jag hade som servitris, och alla miffon som ringde när jag extraknäckte i växel/reception. Några highlights från den tiden:

1. Två bittra damer visar sina tomma tallrikar och säger med snörplig min att “potatisen var oätlig”. De förklarar i mun på varandra hur dålig bakpotatisen var. Hur rinnig skagenröran var och yada yada. De kräver en ny bakpotatis och det nu! Jaja, säger jag. Men var är den dåliga potatisen då? Den åt vi upp, säger de. Vi var ju hungriga och orkade inte stå i kö och trängas.

2. Jag hivar upp tunga, klumpiga matbespisningsaktiva flak med pannkakor för en oimponerad crowd i Försäkringskassans matsal. “Kan du inte lägga pannkakorna åt rätt håll den här gången?” påpekar en sur gubbe. “Alltid vänder du pannkakorna åt fel håll!”

3. “Varför serverar ni aldrig sillbullar som alla andra restauranger gör?”

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen