Jazzhands

Sirap för själen

USA Brentoowd 072Kände mig lite out of it igår, så jag ställde mig vid busstationen och hoppade på den buss som kom först.
Det blev 3:an, som går förbi Venice och Marina Del Rey. Jag åkte i en halvtimme innan jag blev rastlös. Kände inte igen mig nånstans, men jag hoppade av och började promenera. Det såg ut att dra ihop sig till regn.

Då fick jag syn på den här dinern, tvärs över gatan. Anledningen till att jag tog just buss 3 och hoppade av just här stod plötsligt klart för mig. Jag tackade ödet, korsade gatan och steg in.

Jag tror jag fann amerikas kärna igÃ¥r. Den där Peach Pit-dinern man vill hitta till i sitt liv, bÃ¥de bokstavligen och bildligt. Där nÃ¥gra stammisar nyfiket tittar upp bakom kaffekoppen och de förklädsprydda damerna bakom kassan kallar en “dear”. En kallade mig till och med för “little girl” vilket jag bestämmer mig för är gulligt och inte knasigt.

Jag slår mig ned på en röd vinylstol vid disken, mitt emot en liten jukebox. Menyn är hur lång som helst, de har till exempel ungefär femton olika sorters milkshake, och de kostar inte ens tjugofem spänn.
Jag beställer blåbärspannkakor och får en hög som är säkert en decimeter hög. Och en liten skål med sirap, såklart.

USA Brentoowd 083Jag blir, som alltid, gråtfärdig.

Jag orkar inte ens äta häften av den enorma portionen. En kvinna som ocksÃ¥ sitter vid disken är klar med sin frukost. Hon har inte ätit upp sin toast och hon har kvar en liten citronskiva man fÃ¥r till teet. Hon ber om en doggybag. “Visst, Darlene” säger tanten bakom disken. Darlene packar ned tvÃ¥ toast och en skiva citron. “Synd att slänga” säger hon “Det finns sÃ¥ mycket man kan göra med citron”. “Absolut”, svarar tanten allvarligt.
Jag får grova, mysiga Twin Peaks-vibbar av detta eccentriska beteende Darlene uppvisar.

“Är det säkert att du inte orkar mer”, frÃ¥gar man mig. Känns som om alla stammisar pÃ¥ en gÃ¥ng fäster uppmärksamheten Ã¥t mitt hÃ¥ll. Jag är plötsligt utbölingen, den nya. Jag är Agent Cooper, om man sÃ¥ vill. Jag försäkrar att jag inte orkar ett endaste blÃ¥bär till men att allt smakade utsökt.
En av damerna lägger en varm hand på min axel medan hon plockar bort min tallrik. Jag får lust att beställa en milkshake bara för att få sitta kvar lite till, men orkar verkligen inte mer mat.

Jukeboxen spelar gamla dängor. Jag tackar för mig och går till stationen med lätta steg, och väntar på bussen med ett leende. Runt en timme senare är jag hemma igen

USA Brentoowd 078

  • Postad 2010-03-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Dagens kändis

USA Brentoowd 089Tog tenorens cykel idag och dundrade iväg till Brentwood Country Mart. På söndagar får barn klappa djur där. Jag dök in och låtsades att jag var förälder till någon knatte men efter ett tag blev det pinsamt uppenbart att jag bara ville gosa med killing, minigris och lammunge.

Cyklade vidare till Brentwood Farmers’ Market, en slags större Bondens marknad, med frukt, mat och folks egengjorda armband med träkulor.

Köpte jordgubbar.

Ã…t jordgubbar.

Såg Dustin Hoffman i slappa, amerikanska fuljeans och mintgrön skjorta bära på två plastpåsar frukt.

  • Postad 2010-03-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen