Jazzhands

På promenad i Brentwood

En krigsveteran i rullstol susar förbi. Han har keps full med pins. En amerikansk flagga som sitter fast i rullstolsryggen svajar efter honom. I knäet har han en liten cd-spelare som spelar Guns’n Roses-versionen av Live and let die. Krigsveteranen skriker/sjunger med i låten.
Han susar förbi.
Sen är han borta.
En sk. “ögonblicksbild”.

  • Postad 2010-04-16
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Det stora blå

I morgon ska jag försöka se en blåval. Kan hända att jag inte ser en, kan hända att jag ser två. Kan också hända att jag ser delfiner och sjölejon. Att se ett sjölejon är ju lite av en dröm. Jag har sett såna förut, i Monterey, och man blir i det närmaste religiös, tycker jag, när de sträcker upp halsen och ylar. Såna urtidsdjur! I alla fall jag blir alldeles tårögd och tänker på evolution, Noaks ark, jordens alla varelser och så vidare.

“Whale watching”-båten jag ska åka med i morgon utlovar en 90% chans att se de stora djuren. My oh my! De har värsta radarkollen på var de befinner sig.

Jag tar alla chanser nu, att göra allt jag inte gjort.

  • Postad 2010-04-16
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Det bör stå "Californication" här

Tre hipsters går framför mig på gatan varav en har en grovstickad mössa. Själv är jag osminkad och har mina stora glasögon på mig. Jag försöker gå förbi dem, så jag hamnar lite bakom gänget som blockerar vägen. Snubben i mössa vänder sig om mot mig och säger “Vi snackar om kaffe”.

Det är Anthony Kiedis. Roligt.

“What about kaffe?” svarar jag och vi fortsätter gå ned för gatan, de två andra dudesen hamnar bakom oss.
De ska dricka kaffe på caféet vid bokhandeln, säger han.
Men finns bokhandeln kvar, undrar jag.
Nej, säger han, den är borta och det är en skam.

Och så vidare. Bla bla.

Jag tipsar om ett bra café en bit bort som heter Literati, han känner till det. “De har organiska grejer där”.
Det har alla caféer här omkring, tycks det, säger jag. Bor du här?
Nej, säger han.
Bla bla bla vi pratar på tills Café Luxxe dyker upp och jag säger “Är det det här caféet ni gillar?”
Det är inte direkt så att vi gillar det, säger han, det råkar bara ligga här.
Well, hoppas du får en fin kopp med bra kaffe eller organiskt te, säger jag.
Jag dricker te, säger han. Och tack du, tack ska du ha.

Jag promenerar vidare. Tänker att Brentwood är bäst.

  • Postad 2010-04-16
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen