"Trust me, I’m a gentlemannatjuv"

Jag gillar ju gentlemannatjuv-looken, med vattenkammad snedbena, lätt framåtlutning vid kommunikation och så kostym av femtiotalssnitt. Någon man kan lita på. Någon man inte blir lika förargad av att bli bestulen av. Han gör väl det han måste. Han har väl sina skäl. Som Cole i Sunset Beach, han hade ju sitt arv att brås på. Vad skulle han göra? Inte hans fel, helt och hållet, att diamanterna slank ned i hans lite för stora smokingjacka.

Man gillar ju gentlemannatjuvslooken, det gör man. Som Vincent Cassel i reklamen för YSLs L’Homme de Nuit. Inte hans fel att kvinnorna bedrar sina män med honom.

Men antingen är looken daterad eller så finns inga gentlemannatjuvar nu för tiden, bara klåpare i gympabrallor och vit Levis-tröja. Sommaren 2010 har trots allt bjudit på en del spektakulära brottsrapporteringar, från Kapten Klänning till Linda. Och ingen av de haffade ser ut att ens äga en kostym.

Det var bättre förr.