The Stilnoct Diaries

Det här är förresten den bästa skriv-komplimangen någonsin:
“Du är Sveriges Hunter S Caroline!“

Och den komplimangen har jag fått.
Jag.
Den är således min.

Och sen dör de

Känner inget för Egypten. Många vurmar ju för landet men det lockar inte mig. “Civilisationens vagga” funkar inte som selling point för mig.

Varmt är det också. Men tydligen säljs det tonvis med fejkvaror. Alltså, handväskor och sånt…

…tänker jag medan mormor håller på att dö.

Hon är riktigt sjuk nu, nämligen. Jag åkte dit, mamma sa att jag skulle det.
Eller, det sa hon egentligen inte alls, jag frågade om jag skulle åka över och mamma sa ja, gärna, det känns lite tungt.

(Jag hade hoppats på nej. Nej, det är ingen fara. Nej, det behöver du inte)

Jag stod på perrongen och kollade på en annons för Egypten. Leende människor, hela den grejen. Nilen. Nåt med Moses. Kände att det här är typiskt, på ett Jonas Gardell-vis. Billigt. Ett billigt knep att stå och kolla på glada människor på en annons. Jag äcklar mig själv genom att använda sånt billigt skit.

Så jag åkte över och lägenheten luktade lite illa, som alltid, och jag hatar att den luktar illa. Man vill ju inte tycka att någon man älskar luktar illa. Mormor satt och darrade i en stol, hon hade ett fläckigt nattlinne på sig. Jag ville så gärna inte tycka att det var jobbigt men det är det ju. Hon ska läggas in på sjukhus nu, tydligen. Äter ingenting, dricker inte heller.

Tänkte på Egypten igen. Eller, på min moster som är på Mallorca och slipper hjälpa mormor kräkas på toaletten. Man skulle kanske åkt till Egypten. Än är det inte för sent. Fyrtio grader, folk som kör som dårar och allt det där. Igen – billigt. Billigt, Caroline. Sluta hålla på som Jonas Gardell, och skriva om “vardagliga betraktelser” varvat med tankar om döden och ålderdomen. Det är det enklaste knepet i världen.

Men grejen är den, att gamla, döende människor luktar illa. Och om man tänker för mycket på det så blir man galen, då luktar man själv illa och så blir man en sån som tvättar händerna femhundra gånger om dagen för att få bort lukten. Tänk på något annat, tänk på något annat, tänk på civilisationens vagga. Tänk inte på att mormro har äckliga fläckar på nattlinnet. Gör inte det. Tänk på Moses i vassen och den där kejsaren, eller ledaren. Ramses?

“Min mamma svalt ihjäl sig själv på sjukhuset när hon var i min ålder” säger mormor. Alltså, hon säger de nästan lite stolt. Inbillar jag mig.

Fuck. Kanske skulle jag också kunna göra en sån grej mot slutet. Verka stoisk och galen. Huvudet högt, medan jag späkte mig själv.

Gah! Och snart har tre personer dött på tre år: pappa, farbror och mormor.

Får jag säga något om Egypten? Tydligen är poliserna där helt, sjukt brutala. Civilisationens vagga, my ass. Eller vänta, är det Grekland som är civilisationens vagga? Abyssinien? Eller, det heter väl Etiopien numera.
Numera? Hur gammal är jag – 137?

Jag orkar inte. Alltså, jag gör inte det. Jag vill bara se på Miss Marple med hörlurar på och äta kardemummaskorpor. Allt är bra. Allt är okej.