Jazzhands

Lite mer om The American

Varför fortsätter man att gilla George Clooney, trots att han spelar samma slicka snubbe i varenda roll kan gör? Han är ju egentligen samma roll hela tiden, vare sig det är i Michael Clayton eller i Ocean’s 11. Han besitter onekligen en komisk Ã¥dra, men för att den ska komma fram ordentligt verkar det krävas att rollen/filmen är ganska sÃ¥ screwball (Oh brother, where Art thou, Intolerable Cruelty, Mördartomaterna anfaller).

Är han en så bra skådespelare?
Jag vet inte.
Spelar det någon roll?
Det spelar mindre roll när man är charmig, ger gråhåriga män världen över hopp om att de kan se snygga ut och säger roliga saker i intervjuer. Samt äger en minigris.

Men alltså, The American är en dålig film. Den är tunn, ospännande och har ett ruttet kvinnoporträtt. Och mansporträtt för den delen, så vida det inte är en universell sanning att alla män, då tillfälle ges, uppsöker en bordell. Det ligger i deras natur.

Visst, den är filmad i Sverige. En scen som varar i ungefär två minuter, strax innan förtexterna börjar rulla. Björn Granath syns med i bild i tre sekunder, det är kul. Men en Björn Granath gör ingen film, och lite Sverigepatriotism kan inte dölja att detta är en sexistisk rulle där den glada nattfjärilen med besudlad kropp men rent hjärta är den enda som kan öppna upp Clooneys agent. Hennes otvungna förhållande till sin kropp, hennes uppenbara förtjusning över sitt arbete (hennes kollegor, däremot, är fula, översminkade och troligtvis drogpåverkade) gör henne till en madonna OCH en hora på samma gång. En drömkvinna, alltså. Som dessutom, framgår det, kan god mat och bra vin.

Jesus. När blev det såhär?

  • Postad 2010-09-06
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen