Jazzhands

Vad kungarna lärt mig

Det gick tre kids bakom mig. Hörde att de pratade om Kungarna av Tylösand. En av dem tyckte att Biskit var jobbig.
“Han tvÃ¥nglar upp tjejer hela tiden och är jobbig…”

Tvångla!?

Ett så passande ord. Ett så tragiskt, men genialiskt ord.
Fanns Värsta språket kvar hade det varit mitt bidrag till nysvenska ord, courtesy of tre okända ungdomar på Bondegatan.
Måste hänga mer med ungdomar.
De lär mig saker.

  • Postad 2010-09-26
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Ny boss i stan

SÃ¥g förresten Boardwalk Empire. Den dyraste piloten i universum och sÃ¥ vidare. Jag var skeptisk till detta pÃ¥stÃ¥ende först, tänkte att ingen serie kan väl vara dyrare än Lost? Eller 24 för den delen. Men nu fattar jag vart pengarna gÃ¥tt – till att skapa inte världens dyraste pilot, till produktionen sett, utan världens dyraste sett till längd. AlltsÃ¥ piloten är ju över en timme lÃ¥ng!

Jag höll på att somna.

Den är inte dålig, absolut inte. Även om det känns som om historien om gangsterbildningen, om hur hederliga män kan bli ohederliga män om tillfälle ges och om hur pengar och makt korrumperar, är den historia Martin Scorsese berättar om och om igen.
Jag har ingenting emot det. Jag menar, det är en story han kan.Varför läser man PG Woodhouse om man inte, gång på gång, vill läsa om Jeeves tokigheter igen och igen?

Men en timme och mer därtill är ett format man inte är så van vid, vad gäller tv-tittande (om man inte kollar mycket på deckarserier), och det blir en del dippar. Det är för jävligt att man blivit så formad, men så är det. Attention span räcker i 45 minuter, sen kliar det i benen.

Storyn då, förresten. Jo, det är 20-tal i Atlantic City och alkoholförbudet träder precis in. Alldeles för många människor har gått under i vågorna efter depressionen. Men alkoholförbudet föder något ännu värre, nämligen maffiabildning. Förbudet skapar olika hembrännar- och smugglarimperium med alldeles egna regler. Steve Buscemi är högsta bossen, som dessutom har borgmästaren (hans bror) på sin sida. Men som Sopranos har lärt oss (Boardwalk E delar förresten  producent med Sporanos) så är det inte en helt lätt match att styra ett olagligt imperium.
En uppstickare (Michael Pitt) vill ha “mer ansvar”, andra alkoholmafiosos vill ta över och brudarna tycker att man bara bryr sig om jobbet, inte dem.

Det är roligt att se Steve som maffiaboss. Han är egentligen inte kall och hård nog för rollen, men stundtals är det just det som gör honom bra. När en gravid kvinna generat ber honom om hjälp ser man att han ändå, trots allt, inte bara är ond. Och när han håller en skenpredikan i en kyrka om vikten av att förakta den ondskefulla alkoholen gör hans skeva ansikte och hans ändå seniga Montgomery Burns-kropp att man tror honom. Det gör församlingen också, och att han skulle ligga bakom stadens största smuggelverksamhet blir därför otänktbart.

Men igen – över en timme av punishment beatings, yviga italienare, hejdukar i gubbkeps och Michael Pitts evigt tuggummituggande är lite för mycket ändÃ¥. Halva hade gett mersmak.

  • Postad 2010-09-26
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen