Skum grej

Tappade en femtiolapp, hittade en hundralapp. Det går bra nu.

Hata inte spelaren, hata spelet

Jag får en fråga om att testa raggningstekniker från en raggningsbok för tjejer. En slags “The Game” för den kvinnliga befolkningen.
Alltså det här med spel.
Jag spelar, han spelar. Som upplagt för en roman. En keff sådan. Jag döper den till Hjärtats spel.
Han spelar på, enligt reglerna från The Game. Diss hit, diss dit och så en stor sombrero på skallen, för att “jag” ska fråga vad han är för crazy kille som har en sombrero på sig ute på “innekrogen” för.

Jag har läst The Rules, som ska vara tjejernas raggningsbibel. Eller, ändå inte, den går mest ut på att bli gift. Man ska inte ringa killen, i stort sett någonsin. Man ska tacka nej till två dejter innan man går med på den tredje.

Och nu tjejernas The Game-variant.

Där står vi sen. Han med sina The Game-manéer, jag med The Rules-ignorans. Han dissar, jag dissar. Let’s call the whole thing off.
Ensamma går vi hem genom stan.
Eller inte. Och så upptäcker vi livet. Och att man måste vara sig själv. Det är det viktigaste!
Jag kallar boken för “Spelare och förlorare”.
Jag vill att Claire Danes spelar mig i filmversionen.

Jag är så trött idag. På spel och skit. Mest skit.