Om jobbiga stämningar

Idag lyckades jag ofrivilligt bli vittne till en blinddate, eller något slags första möte. Stod utanför Åhléns och väntade. En man med skägg, och friluftig, senig stil kommer rusande fram till kvinnan bredvid mig. Han ställer sig snabbt lite för nära henne och säger “Är det du som är Marie?”
Hon svarar ja, och han kramar henne. Hon är lite sen med att krama tillbaka så det hela blir aningen tafatt. Hon är nysminkad och klädd i blå kappa.

Jag ser på honom att han luktar illa. Lite så där unket, som folk som har ett äpple i ryggsäcken gör.

Jag ser att hon är besviken. Ganska så jättebesviken.
Jag ser att han inte är det. Tvärtom, han är supernöjd.
Den jobbiga stämningen som infinner sig är rätt så påtaglig.