Jazzhands

Facebooksförbannelsen

Det vilar en förbannelse över The Social Network. Jag kommer aldrig att få se den. Ödet vägrar.

Jag missade två (!) pressvisningar. Redan där borde man anat sk oråd. Efter premiär gick det helt enkelt inte att få med sig någon, alla hade plötsligt sett den. Alla!
Linnéa gick till och med och såg den helt själv eftersom “alla andra” redan hade sett den. Hon glömde dock att fråga mig.

Det känns inte bra att vara sist på bollen.

Frågar en kompis som säger “ja, den kan vi se”. Det var kanske två månader sedan. Ingenting har hänt. Frågar en kille som ser “fem filmer om året” enligt honom själv, och han har redan sett den.

Nu förstår jag hur fashionistorna känner sig när någon har samma klänning som de på en premiär, eller när alla i gänget har ett internskämt som de kör men själv hänger man inte med för man var sjuk den dagen.

Jag vet, jag kan gå och se den själv. Visst. Men det bättrar ju inte direkt på känslan av att man inte blev medbjuden till årets fest.

Etiketter None

Eftersvettningar

Tre dagars frossande. Känner hur min kropp bryts ned. Jag känner det verkligen, fysiskt och konkret. Nedbrytningen. Måste ta mig till gymmet, måste ta mig till gymmet. Det har blivit mitt mantra den senaste veckan.

Drömde att mamma studerade mitt ansikte och sa “Huh…jag tänkte förra året att om du fortsatte såhär så skulle ditt huvud vara alldeles runt nästa jul, och det stämmer ju!”.

Ett tydligt tecken.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen