Jazzhands

Pengabad

Jag behöver ett renande pengabad. Antingen ett som Joakim von anka, eller ett som renar mig från pengar. Har inte bestämt mig.

Jag vet inte vad det är med mig men jag har börjat uppskatta pengar på senare tid. De små papperslappar vi kallar “lön”. Jag ser dem som något som är på låtsas, som små lappar något ritat en snäll gumma på, eller en farbror med stort vitt hår.

Jag går in i affärer som jag tidigare föraktat och köper saker jag tidigare garvat åt. Jag har lärt mig att allt jag föraktar tillräckligt hårt kommer jag till slut att älska. Som seglarskor, sill, tv-program om brott och – slutligen – Svenskt tenn.

Det måste banne mig vara den sista utposten. Det finns nog ingenting annat jag hyst så starka känslor mot, sett det som en symbol för allt jag har svårt för. Stått utanför och höjt en knuten näve för Hagsätra, Rågsvedsskolan och allt som byggde detta vackra intellekt. Aldrig att jag skulle svika min bakgrund.

Men nu har det alltså hänt. Jag har börjat handla på Svenskt tenn och jag vill späka mig själv för det. För att jag trampar på min pappas ideologier. Eller, inte för att han någonsin talade om ideologier med mig. Han hade bara inga pengar, och gillade bra deals i stil med tre munkar för en tia.

Eller är det jag som försöker rättfärdiga nu? “Hade han haft pengar hade han också handlat en glaskruka för 1800 kr”.

Jag behöver ett renande pengabad, som kan få mig att se nyktert på monetära värden (och andra värden) igen. Det är inte okej att tycka att 800 kronor är rimligt för en enkel glasvas.

Eller?

  • Postad 2011-03-01
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

Eau so fresh!

Marc Jacobs lättare, gladare och flickigare version av Daisy har landat på parfymdiskarna nu. Flaskan är enorm – minsta är 75 ml – och ser ut som en syster till original-Daisy, med samma bubbliga flaska med samma knasiga blommor på toppen.

Jag hade först svårt att tänka mig någon som tycker att Daisy är för “vuxen”, “tung” eller för “svårburen”. Alltså, varför gör man en lättare version av en redan lättburen blomdoft, tänkte jag. Original-Daisy är vad jag skulle kalla ett “säkert val”, det är en doft som inte förargar, som är varken för stark eller för mesig, som passar kontorsutstyrseln likväl som leisure-klänningen. Varför behövs en lättare variant av den?

Jo, men jag tror jag vet.

Daisy Eau So Fresh (som den nya versionen heter) tillhör den fruktiga och blommiga doftfamiljen, den sägs rikta sig till den yngre parfymbäraren. Däri ligger lite av svaret. Eau so fresh är ung, glad och luktar faktiskt sommarlov på det sätt som vuxna (?) parfymer inte kan eller får göra. Noter av päron, hallon och plommon gör den faktiskt…glad! Och äppelblom kan mycket väl vara ett av svenskans mest poetiska ord. Som doftingrediens är den underbar – lätt mustig, men väldigt grön. I den här kompositionen lägger sig det gröna som en girlang runt allt det färgglada, blommande, prunkande och saftiga.

För den vuxna bäraren blir detta en sommarvariant på Daisy, en soligare, krispigare, fräschare sådan. En som man kan splasha på (priset – runt 649 får ses som bra för 75 ml, en stor flaska alltså). Det är också en sommardoft utan citrus, vilket alltid är intressant, anser jag. Och för yngre – jag kan tänka mig tweens till och med – en mjuk, härlig, glad introduktion till en väldoftande värld.

Den funkar alltså på två sätt, anser jag – som en parfym för en yngre målgrupp (hade jag, säg, en brorsdotter på tolv hade hon kunnat få denna av mig i födelsedagspresent) och som en sommardoft till oss andra som gärna använder lätta, soliga dofter på sommaren, men som i regel kan känna att citrus är överrepresenterat i summer editions.

Där ser man, säger jag. Där ser man.

  • Postad 2011-03-01
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

På upptäcksfärd

Ett litet inlägg om två upptäckter som jag vill dela med mig av.

Skulle vilja börja med att slå ett slag för genidraget att sälja torr kroppsolja på sprayflaska som Peggy Sage gör. Ett ypperligt sätt att få rätt dos olja på kroppen. Mindre kladd, mindre krångel. Genidrag, som sagt.

Jag får genast idéer om att hälla upp alla möjliga oljor i sprayflaskor. Varför kör inte Nuxe med spray?

Gillar också idén bakom nystartade, svenska Manasi Makeup, och produkten Lyster Cream Bronzer (349 kr), en slags allroundprodukt som ger lyster, bronze och samtidigt är lite täckande. Ska kunna användas på både kropp och i ansikte. För mig som är blek funkar den (bara) som bronzerrouge, men den täckande effekten döljer de annars så vindbitna och illröda kinderna. Utan parabener och utan mineraloljor. Bonus: luktar choklad.

Slutligen vill jag bara skänka ett litet skönhetsråd i största allmänhet. Krämprodukter, som krämrouge och highlighters, når en helt ny nivå om de appliceras med borste. Try it, you’ll like it.

  • Postad 2011-03-01
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen