Jazzhands

Delad gläjde

Igår var jag på bokrelease. Jag vill egentligen inte rikta mer uppmärksamhet mot Kristofer Ahlström och hans bok Bara någon att straffa, han är tillräckligt jobbigt och äckligt begåvad ändå. Om han inte vore så trevlig, älskvärd och rolig så skulle jag lätt kunna avsky honom, med ett hat byggt på grov avundsjuka. Men nu är det precis tvärtom. Jag högaktar karln.

…vilket gör det något lättare att leva. Eller i alla fall räkna honom till inte bara vän utan även del i humorkollektivet. Det är så här jag balanserar min beundran/avund. Det är en variant av “if you can’t beat them join them“. Om du inte är lika imponerande duktig som Kristofer Ahlström så bilda ett humorkollektiv tillsammans med honom.

(Fotot snodde jag från Nöjesguiden. Och det är förresten inte K. Ahlström i bild, tillsammans med mig utan ytterligare en medlem i humorkollektivet, som antagligen håller med mig i allt ovanstående)

  • Postad 2011-03-03
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

Respekt!

Långt innan kändisparfymen fanns kändisparfymen. Old school-Hollwyoodstjärnor gjorde inte egna parfymer, de fick parfymerna tillägnade sig. Respekt.

Audrey Hepburn, till exempel, fick den mjuka blomdoften L’interdit i present av sin gode vän Hubert de Givenchy. Bara att tacka och ta emot. Tre år senare släpptes den offentligt, Audrey stod som kampanjens ansikte i en serie underbara bilder. Numera är den väl borta från marknaden? Hoppas jag har fel.

Grace Kelly, den kanske vackraste av dem alla, kan mycket väl ha haft världens mest romantiske make. Till deras bröllopsdag lät han (det i alla fall då ytterst förnäma ) Creed göra en parfym åt henne. Det blev Fleurissimo, en blommig, feminin och – självklart – romantisk doft. En kunglig gest om någom, skulle jag säga.

Marlene Dietrich fick Angelique Encens i present av Creed, i en fin, knubbig flaska som inte klär henne. Men ändå.

Mae West stod modell för Shiaparellis Shocking, som faktiskt var chockerande på sin tid. Inte bara för den sexiga flaskan, som i förlängningen också inspirerat Jean Paul Gaultiers Classique och Femme Rochas) men också den chockrosa färgen (Shiaparellis signatur) och den erotiska (faktiskt!) doften.

Josephine Baker har fått hur många parfymer som helst tillägnade sig. En som gjordes inför hennes första  besök i Paris någon gång på 30-talet är rätt spektakulär. Den finns i ett parfymmuseum i Grasse. Jag såg den förra året, och det är inte en vacker syn med dagens mått mätt – en vild hottentott med bastkjol och galna ögon. Tjenare.
Bättre då med Guerlain Sous le Vent från 1933 som fortfarande säljs, eller – faktiskt – vår egen Byredo Bal d’Afrique som sägs inspirerad av Baker. Säkert en ordlek på Bal Négre, som hon uppträdde i.
Häromåret lanserade stora kedjan Sephora tillsammans med Etat Libre d’Orange en egen hyllningsdoft till henne, med namnet Josephine Baker. Rekord i hyllningsparfymer? Jag gissar det.
Hon sägs för övrigt ha promenerat runt på Paris gator med en tam leopard, men det är säker bara en myt.


  • Postad 2011-03-03
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen