Jazzhands

Samma mamma?

Etiketter None

Mer glam, glam, glam!

Apropå Cannes, älskar man förresten inte Kate Beckinsales Cannes-hår?

Foto: All Over Press

Etiketter None

…och så lite sommar!

Älskar för övrigt Chanels somriga, fuktiga sommarlook. Lite lätt lagunblått och snäckskalsrosa runt ögonen, med matchande läppar och naglar. Tänker mig att man doftar lite såhär till.

…och så nagellacken, Chanel sommaren 2011. Voilá. Gula naglar till en vit skjorta eller tunika till exempel. C’est trés fresh. Kostar 245 kr.

Etiketter:

Saker som överraskar del 32

För övrigt trodde man väl aldrig att man skulle få användning för en gratis t-shirt från King i samarbete med Brothers men hey, här sitter jag nu och myser i en tisha som är en del i mustaschkampen. Fresh, mannen.

 

Etiketter None

Dagens dubbel

Thaimassage alltså. Första misstanken om att det inte var något för mig började när den lilla thailändskan förde in mig i ett bås och pekade på ett fuktig madrass på golvet och sa “You take clos off an lay dow, okee?”.

Lakanet hade oljefläckar (gud, jag hoppas det var oljefläckar).

In kom sen en smal thailändska med hårda men vackra drag i ansiktet. Hon skulle visa sig ha sjukt hårda nypor. Min rygg är helt knäckt idag, kan inte flexa skulderbladen. De hårda nyporna fick hjälp av de hårda armbågarna – och till slut också fötter. Jag tänkte hela tiden “har hon utbildning inom det här eller freestylar hon bara?”. Att en liten thailändska går på ens rygg och armar är ingenting jag har tidigare erfarenhet av. Hon hade kunnat göra vad som helst och sagt att det var traditionell massage från hennes hemland. Vilket är vad hon kanske gjorde, inte vet jag. Gick därifrån som en blandning av Quasimodo och 14-åring med växtvärk. Lär inte gå tillbaka.

Sen lunch med Karin och intervjuad för en artikel om bromance. Bra artikelidé! Vi måste tala om manlig vänskap. Jag hävdar fortfarande att det yttersta exemplet på bromance finns i Butch Cassidy and the Sundance Kid. Och i stort sett alla andra westerns som inte går efter “en trött ensam cowboy, på väl i solnedgång” á la Lucky Luke. Krigsfilmer är också bromantiska, snudd på gay. Rädda menige Ryan är superromantisk, i skenet av bromance, bara lätt maskerad som drama om liv och död och det hårda livet vid fronten.

Sen med snabba steg till nästa intervju om inspiration. Gud, jag vill bli intervjuad av gymnasieelever om inspiration varenda dag. Alltid. Tvingad att tänka efter om saker som “behöver du befinna sig i en speciell känsla när du skriver”. Det är inte varje dag man får suga på en sån karamell. Jag blev riktigt upplyft, kände mig som en Oscar Wilde eller i alla fall en författarinna till minst tolv storsäljare. Nu vet jag hur det känns. Det är en bra känsla, jag ska skriva klart min bok och nå dit igen. Faktum är att jag filade upp ett kapitel igår kväll, så tack för inspiration från intervju om inspiration!

 

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen