Att nära en liten svenne banan vid sin barm

…har aldrig varit lättare än nu. Äntligen är den här – tacosmaten för barn!!!

Jag älskar att mina bloggläsare som bevakar ämnen såsom taco åt mig och sedan tipsar. Bloggläsarnas kärlek min belöning.

En konversation på restaurangen igår

Medelålders man med pikétröja. Sitter bredbent. Armbågarna på bordet, händerna i kors.
Medelålders kvinna i vit blus. Rosa läppstift, mun med nedåtgående mungipor.

Han: “Jag säger dig att om tio år är det inte en jävel som tatuerar sig”
Hon (förstrött): “Tror du inte?”
“Nej. Det är en fluga det där. Tokerier. Om tio år är det helt förbi, och då sitter de där med sina märken”
“Jag såg att man börjat sälja på interNETT, såna där kit så att man kan tatuera sig själv”
“Vansinne”
“På interNETT hade de det”
“Vansinne”

Servitrisen kommer in med två enorma portioner schnitzel. Det blir en diskussion om maten, där kvinnan hävdar att hon beställt fisk och inte schnitzel. Det slutar med att servitris två kommer ut och pratar och säger att hon bara uppfattat en beställning på två schnitzlar men ber om ursäkt, tar ut maten och ber att få komma med fisk. Hon försvinner.

Han: “Tja…”
Hon: “Det blir ju alltid såhär..”
Han: “Man ju räkna med sånt”
Hon: “Ja…man ska inte gå ut och äta egentligen”
“Nja…”
“Kanske en gång om året”
“Nja..”
“En gång om året, så blir man inte så besviken”
“Du har en poäng i det, det har du”
“En gång om året ska man gå. Högst. Inte mer”
“Jo, en gång om året är bra. På sommaren kanske?”
“Ja”
“Ja”

Tystnad.