Jazzhands

En tur tillbaka

Hemvändaren Hainer. Idag återvände jag till den skönt nedsuttna dinern i Venice där jag var stammis för ett år sedan. Åh, glädjetårarna! Att se att det inte förändrats ett enda dugg. Samma meny, samma runda mexikanska servitör, samma goda jordgubbsmilkshake med små jordgubbsbitar i. Aaaaah, rörande.

Självklart tog jag burgertallriken. Man tjänar inget på att ta typ, en sallad, på en diner. De vet inte hur man gör sallader. De får inte beställningen så ofta, de har ingen rutin. De vet däremot hur man gör burgare och milkshakes. Och grillade ostmackor med bacon. Och root beer floats.

Jag åt mig proppmätt, givetvis, jag hade inget annat val. Det hela avslutades självklart med en sundae.

Jag tror inte de kände igen mig, de sa i alla fall ingenting. Men det är helt okej, jag tyckte om att känna mig som en exotisk och ovanlig fågel som hittat dit för första gången. Som glider in på diners närhelst hon råkar på dem. Sheila beundrade min aptit, sa hon. Vaffan, livet är för kort för att inte äta goda saker, sa jag.

Sen åkte vi förbi Venice High School som alltså är lika med Rydell High i Grease, och fantiserade om Danny Zuko och Kenickie.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen