Inf̦r filmefestivalen Рpep talk med veteranen och filmmannen Niklas Eriksson (Exklusivt f̦r Jazzhands!)

Hej Niklas! Du är en film- och kulturman och rör dig i de rätta kretsarna (som Nöjesguiden och Stockholm filmfestival). Jag planerar att umgÃ¥s med dig under filmfestivalen där vi bÃ¥da ska hÃ¥lla i olika gig och därmed har chansen att snobba inför de närmast sörjande. Jag planerar att använda ord som “diskurs” och “diskrepans” mycket. Anser du att det är korrekt beteende pÃ¥ filmfestivalen? 

Texas sweet and lowdown

Hej då Texas, vi kommer sakna dig!

Last call

Sista natten i Texas. Vemod. Tex-mex (enligt mina önskemål) med hela Angies familj, inklusive hennes mamma och pappa som jag alltså träffat när jag var liten. Vi kramades och pussades i vanlig ordning och Donna gav mig och Linnéa varsin present.

Innan dess besökte vi Book Depository där JFK blev skjuten ifrån, enligt general belief. En lite läskig upplevelse, att stå i samma fönster som Lee Harvey Oswald/lone gunman/okänd mördare och kolla ned mot gatan där själva mordplatsen, alltså precis där det hände, är utmärkt med ett x. Mitt i asfalten.

Angie säger att ingen i familjen Kennedy någonsin besökt Dallas, eller ens Texas, efter det. Synd på en så fin stat och så underbara människor.

God bless.

Nu åker vi hem.

PS. Här är en fin bild på en farbror som ångar en cowboyhatt. Man gör så, när man köper en kvalitetshatt. Sen formar man den efter köparens huvud så den passar perfekt.

Det brutala Texas

AlltsÃ¥, det här med rodeo. Vad är det för nÃ¥t? IgÃ¥r sÃ¥g vi en snubbe bli krossad av en tjur. Det var brutalt, jag kunde inte kolla. Linnéa kollade mellan fingrarna. MCn bah “Welcome to Texas” och garvade, för bullridern som föll av och krossade halva sidan och fick lägga sig pÃ¥ marken och hämtas av skjukpersonal var frÃ¥n Australien.

Angie sa “Jo, det kan bli lite rough ibland”.

Söderbröder glöder

(..och en händelse som ser ut som en tanke: ett big ass till höger i bild!)
(inte så svårt att få med ett sånt på bild i södern, dock. Ta upp kameran var som helst och chansen är stor)
(Nä, guvva taskigt, nu slutar du med det där!)

The story – so far

Angie och jag har brevväxlat sedan vi var elva eller tolv Ã¥r. PÃ¥ den tiden man faktiskt brevväxlade. Det var alltsÃ¥ tjugotvÃ¥ Ã¥r sen, minus Internet och ringa-billigt-utomlands. Att fÃ¥ brev – faktiskt brev, ibland med klistermärken pÃ¥ och i – var en sÃ¥n otrolig kick. Jag blev nästan pavlovskt betingad att känna pÃ¥ mig när brevbäraren kom, kände igen stegen i trapphuset, spetsade öronen och höll andan medan jag väntade pÃ¥ dunket frÃ¥n post i brevlÃ¥dan.

Jag och Angie har träffats fyra gånger på 22 år, vilket ändå är bra jobbat tycker jag med tanke på att hon bor i Texas. Jag har hälsat på henne förut, i Dallas. Det var här jag stiftade bekantskap med USA första gången vid tretton års ålder och hennes familj berättar fortfarande (skrattande) om mina stora ögon och tappade haka i deras snabbköp och när vi beställde hem pizza, stor som ett tefat.

Idag är Angie gift och har en dotter, bor i ett mansion sÃ¥ stort att man gÃ¥r vilse i det (här finns ett “mediarum”, alltsÃ¥ en biosalong för typ tio personer, komplett med biostolar och bardisk. Här finns en jukebox i biljardrummet, ett gitarrum med typ tio elgitarrer pÃ¥ väggen, en vinkällare…).

Hon är en riktig southern belle med sitt glansiga, mörka hÃ¥r, olivfärgad hy och nötbruna ekorrögon. Och som stolt Texan sÃ¥ gör hon sÃ¥klart sitt allra, allra bästa för att vi ska älska staten lika mycket som hon gör. Hon tar oss till steakhouses, Southfork, caféer, downtown…Och hon har dessutom fyllt hela badrummet (jag och Linnéa har förstÃ¥s inte bara varsitt sovrum utan varsitt badrum ocksÃ¥) med en goodiebag full med presenter.

Jag är väldig tacksam och ödmjuk.

Bucket list

Då har man hållit i JRs whiskeyglas då. Ja, när man gjort det är man ju förstås redo för hemresa. Vad mer kan toppa? Möjligtvis Stockyards, som vi ska på idag. Ko-auktion, BBQ, linedancing, hela den grejen. Jag ska ha på mig min nya western-jeansskjorta. Naturligtvis.

Texas pride

Tillbaka bakom ratten

Dags att ge sig ut pÃ¥ vägarna igen. Vi lämnar Austin – vÃ¥r favoritstad hittills – och Ã¥ker norrut, mot Dallas. Min gissning är att Austin är Södermalm och Dallas Östermalm. Ser mer oljebaron framför mig, snarare än andra generationens hippiecowboys turned hipstercowboys.

Inga värderingar i det, i vanlig ordning.

Vi hittade en “food truck” som säljer gourmetmunkar. (Jag säger ju att munkar är den nya cupcaken!). En hel munkmeny, bygg din egen munk och sÃ¥ vidare. Vi enades om smÃ¥ munkbollar fyllda med vanilj och sedan rullade i kokos. Ja, ni kan ju själva tänka er hur de smakar. Precis sÃ¥ gott, ja. Och i vanlig ordning fick vi en portion som inte bara räckte för oss att dela pÃ¥, utan ocksÃ¥ blev över. Nu stÃ¥r här en gourmetmunksgoodiebag och väntar pÃ¥ oss, full med smÃ¥, gottiga munkar.

Vi körde ocksÃ¥ ett turistrace och besökte Capitol. Texas styrs därifrÃ¥n och är landets största state capitol building. Pampigt värre. Allt skrek “Vi förlorade imbördeskriget men vi är ändÃ¥ stolta” med en pinch of “trist det där med slavarna”.

Behold! Världens största munkar!