Efterspel/outro

Som alltid kan man konstatera att om jag drack vore jag säkert helt olidlig. Så här dagen efter karaoken så är rösten fortfarande ansträngd, due to “ge allt” när jag sjöng Alive, samt konstant överrepresentation vid karaokemicken.

(Parantes: tyckte man Eddie Vedder var snygg en gång i tiden eller är det något jag fått för mig bara?)

Jag var som vanligt ivrigast i sällskapet och kickade igång typ först (med Born in the USA i vanlig ordning) och typ sist vilket alltså leder till konstaterandet att det är tur att jag inte berusar mig, som de andra i sällskapet. Hur dominerande hade jag inte varit då om lite “high on life” räcker för att ge mig damp?

Fick uppleva en dröm bli verklighet i och med att Anthem fanns med på låtlistan. Låten jag önskar jag kunde framföra. Låten jag i så fall skulle sjunga på en Idol-uttagning och bli nästa Susan Boyle. Publiken skulle, i vanlig ordning, himla med ögonen och bah Men kasta hipstern av scenen men sen skulle jag blända dem med paradnumret från Chess och inget öga skulle vara torrt.

Detta fick jag på sätt och vis uppleva igår. Vi var fyra pers i rummet vilket betydde en talang och tre jurymedlemmar som alla gav tummen upp, jag fick gå vidare.

Nästa steg är Didn’t we almost have it all.