Jazzhands

Never being boring


Var på tidningen Bons 10-årsfest igår. Det var en sån fantastiskt vacker fest i en dekadent villa, med högt i tak, divaner, fruktfat och sidentyger. En flygel i ett hörn som användes av Frida Hyvönän som sjöng underbart. Alltså, hela kvällen kändes som videon till Being Boring. Det var fullt med vackra människor, det enda som fattades för att det skulle vara komplett Pet Shop Boys-upplevelse var en apa på rullskridskor. Men å andra sidan uppträdde Cullbergbaletten. (Inte för att likställa dem med apor, bara i upplevelse betraktat, eventuellt). Robyn sjöng också och det var splendid.

Jag uppskattade att man, runt elvatiden kanske, kom in med gigantiska princesstårtor. Det smakade så suveränt bra med en bit princess mitt i natten(-ish), sitta ned på en divan och äta marzipan och titta på alla beautiful ones, titta på the in-crowd, titta på fantastiska klänningar och kreationer och tänka lovely om alltihopa. Linda var vackrast tycker jag i svart långklänning med släp. Totally The Great Gatsby. Och Annah i sitt ljusrosa, tuggummifärgade hår.

Och för att svara på frågan jag fick två gånger under kvällen, om jag skrivit för Bon någon gång så säger jag dude, jag var filmredaktör i över ett år för Bon, kanske två, och sen skönhetsredaktör. Om jag skrivit för Bon? You bet jag har skrivit för Bon.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen