Jazzhands

Scener från utanför en food truck, del två

“Vad skriver du om”, frågan duden som min gamla värdmamma (bless her!) med all säkerhet skulle karaktäriserat som en stoner. En dropout. Fräknar, lite för långt hår i 2010-talets version av Beatles-frisyr.

“Film och nöje mest, kan man väl säga”, svarar jag torrt.
“Cool. Jag ser aldrig på film, jag orkar inte”.
“Well…”.
“Så du är journalist alltså? Min pappa är journalist och han pratar bara om massa saker jag inte är intresserad av hela tiden typ mord och våldtäkt. Min mamma är vakt på ett fängelse så hon pratar också om mord och våldtäkt hela tiden och jag är typ inte intresserad, man”.
“Well…”.
“Det du skriver om verkar coolare”.
“Kanske”.
“Men jag kan inte se film, man, jag gillar liksom inte att sitta ned. Eller vara still. Jag var börsmäklare förut, man, det var cool. Det borde finnas biografer där man fick stå upp och kolla på filmen, stå upp och knalla omkring”.
“Det borde det”.
“Yeah…Trevligt att prata med dig, jag måste kila”.
“Hej då!”.
“Hej då!”.

Etiketter None

Scener från utanför en food truck, del ett

Står och väntar på min ostburgare som jag beställt från en av alla food trucks som står uppradade längs Wilshire. En spattig dude i svart tröja med “LA Fitness”-logo på står bredvid och väntar på sin beställning.
“Hey, vill du ha ett gratis veckopass till LA Fitness”, frågar han.
“Vad är haken”, frågar jag.
“Ingen hake”.
“Såklart det finns en hake”.
“Du måste fylla i lite papper. Jag jobbar just nu egentligen. Men jag var hungrig. Jag borde jobba så…”.
“…så du frågade mig om ett gratispass? Well, då jobbar du ju faktiskt”.
“Ja, exakt. Så vill du ha ett gratispass?”
“Okej, om jag inte behöver binda upp mig på något”.
“Nej, du behöver bara komma med och skriva på ett papper. Eller förresten, jag kan rusa in och hämta pappret åt dig…”.

Så nu har jag ingen ursäkt. I morgon blir det löpbandet.

Etiketter None

…och då sa moy’eln…

Middag med Rs familj. De har en stående bokning på en italiensk finrestaurang mitt i The Bev. Halv åtta varje fredag. Samma bord. Alltså, det är vad jag kallar klass.
Jag har varit med som deras gäst flera gånger och varenda gång har ägaren kommit förbi, ryggdunkat lite och frågat om allting smakar bra. Klass även det.
Rs pappa var på gott humör och berättade ett skönt judeskämt i typ tre delar som R och hennes bror Dan redan innan varnade för att det kanske inte skulle funka så bra översatt från hebreiska. Skämtet, som jag inte är säker på att jag fattade, började med “Okej, så en moy’el ska pensionera sig…” vilket räcker gott och väl för mig. Det blir inte bättre än så.
Jag blev jätteglad över att faktiskt kunna ett judiskt ord så jag gjorde en big deal av att säga att jag vet vad moy’el är. Vad är det då, sa Rs pappa.
Jobbig sits. Jag gjorde en saxgest med fingrarna och fick godkänt. Puh.

Rs farsa har annars en skön grej med att han har en uppsättning av tre jokes han tycker är asfestliga och gärna berättar med inledningen “Okej, skämt nummer ett…” och “Okej, skämt nummer två…”.

En underbar kväll, med andra ord.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen