Jazzhands

Helgen

Helgen har i korta drag gått ut på att sova, nysa och att smärtsamt inse att The Breakfast Club inte är femstjärnig som jag alltid trott. En smärtsam helg. Uppvaknanden. Vilka fler filmer ska jag behöva se om med besvikelse? Vilka fler filmer håller måttet? Oklart, listan ändrar sig varje dag. Vågar jag ens öppna 24-boxen som finns i min ägo och som jag värderar högt men aldrig ens vågat ta av plasten på?

Rädslan att bli besviken är den kanske starkaste vi har inom oss. Vi undviker  att prata om viktiga saker och undviker till och med att ingå i förhållanden av rädslan att rasera vår inre bild. Men vi måste våga radera den då och då, för att bygga upp den med nytt. Som Game of Thrones. Min bild av riddare och fantasy är helt förvirrad nu. Jag som trodde att jag hatade “magiska varelser” och “övernaturliga krafter”. Det visar sig att det är precis tvärtom. Jag vågade stirra min rädsla i ögonen och säga “Nej, det är fel. Jag har verkligen inget emot eldsprutande drakar”.

Men skulle jag våga tänka på vad mitt, till exempel, 40-åriga jag anser om den saken så skulle jag kanske inte vågat ta chansen. Precis som mitt 35-åriga jag inte är lika förtjust i The Breakfast Club som mitt 25-åriga jag.

Hur som helst har jag snittat på ungefär tio timmars sömn per natt under den här helgen och har vaknat både lördag och söndag med en lidelsefull längtan efter perfekt rostad toast, dränkt i smör och med marmelad på. Vad är drömmar om inte längtan som bör tillgodoses, så två dagar i rad har jag ätit mina drömmars toast. Vilket också betyder att min hälsa är på väg tillbaka med stormsteg. Det här med speedförkylning är lite “min grej” tycks det. Tre snabba, nere-för-räkning-dagar och sen en lika snabb comeback. Ungefär som min karriär. Livet i stort etc.

Så därför. Hence. Snabb återhämtning av hälsan, snabb återkoppling med min ungdoms film och så den enorma tröttheten som kommer efter en insjukning och påföljande tillfriskning. Men, alltigenom fin helg ändå eftersom jag varken är ensam eller särskilt besviken. Det finns alldeles för mycket nytt att upptäcka för att vara besviken på gammalt.

 

  • Postad 2012-06-10
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen