Jazzhands

Pommes fritesen som sprängdes

Har laddat ned en tränings-app nu som jag blir trött bara av att mecka med. Man kan välja om man vill bli “strong“, “lean” eller “toned” och sen får man ett schema som visar vilka övningar man ska göra och hur länge.

Detta förklarar jag – demonstrerar till och med – för Linnéa medan jag äter biff med bea.
“Jag har ställt in träningsappen på advanced”, säger jag. “Eftersom jag tränar ett par gånger i veckan”.

Vi har girls’ night, äter middag på kolgrillen. Sen kollar vi på Blommor av stål (Dolly!) och äter glass. Jag tar mer glass. Äppelpajglass. Supergod. Det är ändå inte lika illa som till exempel friterat. Nu åt jag visserligen det i helgen. Och i måndags. Men ändå. Snart: lean!

På gymmet springer jag fortfarande bara hälften så långt som jag gjorde i våras när jag var på topp. Å andra sidan går jag till gymmet oftare. Uppskattar old school-biffen i linne och bakvänd keps. Suckar åt duden som är där varenda gång, har proffsiga träningskläder, gärna pratar med tjejerna, gärna ger tips och råd men som man ser inte är särskilt vältränad även om han verkar utgå från att han är det.

För man kan inte fuska, det är det som är det tråkiga. Jag har halv-proffsiga träningskläder. Proffsiga skor, proffsig sport-bh, halvproffsiga byxor men amatörig t-shirt. Plus att jag svettas som en nybörjare. Alltså verkligen.
“Men det är bra att du svettas”, säger Linnéa. “Då tror folk att du är vältränad”.

Det spelar ingen roll, man kan inte fuska. Jag må vara där flera gånger i veckan men alla ser att jag inte är vältränad. Att jag numera har en tränings-app kommer göra varken till eller från.

Jag tar med bea. Snart är det bara en tidsfråga innan jag är lean.

  • Postad 2012-08-15
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen