Jazzhands

Insomniamania

Det blir bara värre. Hela helgen sabbades av att jag inte under några villkor kunde somna på fredagsnatten. På lördagen var jag både trött och “ur gängorna”. Hur länge ska det här fortsätta?

I natt låg jag och vred mig till tre och börjar nu som smått känna mig om Catherine Deneuve i Repulsion. Tyckte mig – faktiskt – till och med höra någon “försöka ta sig in” genom dörren. Sen hamnade jag i nån dvala och halvdrömde om att Ned Stark bäddade ned mig och sa åt mig att sova. Måste drömt såklart, men minns ändå att jag även i halvdrömmen tänkte “Allvarlig, den manligaste av dem alla i GoT, jag trodde jag föredrog de mindre buffliga männen? Hm, vad säger den här undermedvetna drömmen om mig” vilket ändå skulle kunna tolkas som att jag var halvvaken. Alternativt galen.

Nå. Vaknade igen av morgonljus, tidningsbudet och någon enstaka bil som vittnar om att klockan är runt halv sex.

Tröstlöst.

Men jag rycker till, det känns som om det kliar i hela kroppen, som om alla sinnen är på helspänn och när som helst kommer katastrofen. Som i viss mening redan är här eftersom den här otroligt dåliga sömncirkeln gör mig vansinnig.

Kör ändå nolltolerans och går upp halv nio. Nu sitter jag här, framför datorn, trött och oförmögen att jobba ordentligt. Crap.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen