Jazzhands

Snart

bev-dr
Det är soligt, säger Roni, min bästis i LA. Packa lätt. Kanske en sweater till kvällen bara. Ska jag ta med mig löpardojorna eller är det bara för optimistiskt? Jag har inte sprungit en enda gång den här sidan av sommaren. Verkligheter har kommit i vägen. Kollapser på olika sätt. Hinder och utmattningar. Har någon någonsin kartlagt hur många olika sorters utmattningar det finns?
För mig finns det i alla fall alltid en medicin som fungerar och det är att Ã¥ka till Los Angeles. Mina strÃ¥k, mina kvarter, den första tuggan pÃ¥ churrosen pÃ¥ Disneyland. If all else fails, go to Wales. SÃ¥ sa den där professorn pÃ¥ engelska institutionen, han som skojade om “I’ll have a whiskey and do you have any juice/use for my wife?”. Det stämmer inte i mitt fall, if all else fails go directly to LA, don’t even think about it twice.

Jag har i och för sig aldrig varit i Wales.

  • Postad 2013-09-26
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Under en annan himmel

thejerk2

Tänker mycket på min begravning. Drömmer till och med om den. Har av någon anledning sovit på soffan och inte i sängen de senaste nätterna. Då kan det hända att jag någonstans mitt emellan sömn och verklighet känner det varma, mjuka mot ryggen och först tänker att det är så fint att sova bredvid någon man tycker om och sedan, när det går upp för mig att det inte är så det ligger till så sköljer en känsla av instängdhet och sorg över mig. Här ligger jag i min kista. Ska den vara öppen? Nä, antagligen stängd. Med något inramat foto på locket, som på mormors begravning. En påminnelse om ett flyktigt ögonblick som en gång var. En bråkdels sekund som kameran fångade och där känslan varar för evigt.
Kommer det att skrivas någon runa? I så fall av vem? När man bläddrar bland runorna (och det gjorde jag senast igår) så verkar de ofta skrivas av folk i periferin, som jobbkollegor eller handbollstränare. Är det för att de har distansen att se ett liv bland andra liv, inte ett liv som inte är som andra liv?
Jag bör bränna upp mina gamla dagböcker naturligtvis. Men nÃ¥gra av dem har faktiskt varit riktigt inspirerande att läsa och en hel del gamla dagboksanteckningar kom med i Inte helt hundra. Stycket där jag försöker springa tills jag stupar och “äta nyttigt”, vilket jag tolkar som att steka saker som heter “grytbitar” innan jag fattar att de heter det just för att man ska ha dem i grytor och lÃ¥ta dem koka i flera timmar.
Jag vill inte ha nÃ¥gra sÃ¥r eller ärr. Jag vill heller inte dö av nÃ¥gon lÃ¥ngt utdragen sjukdom, dÃ¥ ligger det mig mycket närmare till hand att svälja en näve piller istället. Och begravningen hoppas jag blir spektakulär. Inte glad, inte “grÃ¥t inte för mig, jag har det bra nu” utan precis tvärtom. Feelbad som om Michael Haneke hade regisserat den, helst. Inte helt fräscht att hyra grÃ¥terskor men jag skulle gärna ha med nÃ¥gra katolska inslag av den mer teatraliska sorten. Jag vill ha utsläppt hÃ¥r sÃ¥ att det ser ut som om jag flyter i vatten. Jag vill vara Ofelia där i kistan, drunknad av bÃ¥de vatten och olycka. Jag kan tänka mig att jag skulle fylla nÃ¥gra rader i kyrkan ändÃ¥. Sen skulle det bli kyrkokaffe och dÃ¥ skulle jag ju gärna se att man höll spontana tal. Drog sin bästa Hainer-story pÃ¥ amerikanskt manér. NÃ¥gra frÃ¥n gymnasiet skulle kunna berätta om hur jag startade vattenpistolskriget mellan SAM-arna och ekonomerna. NÃ¥gon annan om hur jag älskade att spela spel men hatade att förlora. Sen skulle tÃ¥rtan ätas, kaffet drickas och sÃ¥ skulle livet gÃ¥ vidare. Det är det trista. Att allting gÃ¥r vidare, till och med döden.

  • Postad 2013-09-23
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Pity the skagenröra

-3

  • Postad 2013-09-22
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

All over the place, dude/So hot right now

-2

hainer

  • Postad 2013-09-22
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

“…this town doesn’t look good in snow…”

IMG_1996Och snart är jag där. I mitt parallella liv, där jag är en storögd katt bland alla underbara hermeliner. Där ingenting är konstig, allra minst jag. Jag är minst konstig av allt och det är en underbar känsla.
Där tidningskioskägaren Al kallar mig “kid” och där tanten i Bob’s Donuts-stÃ¥ndet alltid är härligt tjurig fastän solen skiner och donuten är nybakad.
Jag ska skriva, är det tänkt, om Jim och hans tvåeggade talang. Och om hans pappa som har en sällsam förmåga att omstrukturera minnen, ändra dem, så att de alltid passar nuet.
Sen ska jag träffa min kompis som är gammal världsmästare i luftgitarr och förhoppningsvis också besöka trollkarlarna i The Magic Castle.
Någonstans är jag redan där. I mitt hjärta är jag redan på väg.

  • Postad 2013-09-20
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

USP

Ska det pratas kropp, naket och sexualmoral ringer man mig. Det har Metro och Kino gjort i alla fall.

  • Postad 2013-09-20
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Om jag finge vara

Caroline hainer
Börjar Alexa Chung-a mig nu. Eller om det är Scarlett-ifieringen med Lost in Translation i konstant och ständigt minne. Någonting är det i alla fall, till och med frisören sa det. Nu berodde det väl säkert på att jag tagit med bilder på både Chung och Johansson dit förut och generat bett dem göra sitt bästa. Gör om mig. Gör om utsidan så kanske insidan också hänger på.
Äh, vad är det för fel på insidan?
Den passar inte längre. Ungefär som de svarta manchesterbyxorna jag precis till lika delar sorg och förvÃ¥ning tvingats skänka till Stadsmissionen eftersom de är för stora. För stora! Ja, de passar inte längre, jag kan inte ens försöka hävda att de är “baggy”. De är helt enkelt fel storlek nu. Lite sÃ¥ känns själen och personligheten ocksÃ¥, Jag har vuxit ifrÃ¥n dem bÃ¥da.

fhd003LIT_Scarlett_Johansson_034

  • Postad 2013-09-17
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Strange fiction

little-man-tateJag umgås mest med fiktiva människor just nu. Största delen av dagen hänger jag med dem. De påhittade, vars öden ligger i mina och andras händer. Jag har dem i väskan, i datorn och i huvudet.
Jim, min alldeles egna hjälte, som fötts i mitt huvud, mitt hjärta och som nu börjar teckna sig klarare och klarare. Jag önskar att jag kunde ge honom allt, ge honom total lycka utan motgångar. Jag önskar att jag kunde skydda honom från allt ont, från all hjärtesorg och från livets alla kamper. Men det går inte. Jag kan inte det. Men jag kan ge honom kärlek, det är allt jag kan erbjuda honom.
I min väska och vid mitt nattduksbord bär jag ocksÃ¥ Garps värld. John Irvings gamla 80-talsroman som jag läser av ett alldeles speciellt, hemligt skäl (soon everything will be revealed) och som jag känner ett starkt band till. Inte bara för att det var en av de första “vuxenböcker” jag läste, en av de första “vuxenfilmer” jag sÃ¥g men ocksÃ¥ för att Garps mamma ocksÃ¥ försöker att skydda honom mot livets allt men det gÃ¥r ju inte. Det gÃ¥r ju inte. Och hur mycket hans mamma än berättar, guidar och leder, och hur mycket hon än bäddar för honom sÃ¥ är det ju sÃ¥ att ingenting lär man sig om man inte erfar det. Mitt hjärta blöder lite ocksÃ¥ för Garp, och alla oss andra som mÃ¥ste leva för att leva.

  • Postad 2013-09-14
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Under en annan himmel

rem
Lyssnar pÃ¥ REM ikväll, började med Automatic och har betat mig igenom alla fram till Around the Sun som jag lyssnar pÃ¥ just nu. It’s easier to leave than to be left behind sjunger Michael Stipe. Jag har lyssnat pÃ¥ den nÃ¥gra gÃ¥nger under nÃ¥gon mellanlandning pÃ¥ väg till LA. Leaving New York’s never easy.

De är väl min musikaliska motsvarighet till “comfort food”. Alltid smakar de likadant, ständigt marinerade i 90-talet dÃ¥ saker var lätta. Det spelar egentligen ingen roll om jag lyssnar pÃ¥ 80-talsskivorna eller 00-talsskivorna. De har ändÃ¥ samma krydda av band-t-shirts, Adidas-skor och DIY-anda. Mitt 90-tal. DÃ¥ jag skrev patetiska och riktigt jobbiga brev hem till mamma frÃ¥n Californien och beskrev lÃ¥tarna pÃ¥ den dÃ¥ helt nysläppta Monster in i minsta detalj. Det är ju inte ens en jättebra platta. Men den kom dÃ¥, jag gick till skivaffären och den där rödhÃ¥riga killen tog betalt och sa nÃ¥got om att REM var ju suveräna och att jag nog skulle gilla skivan och även om min värdmamma var med (jag fick skivan i julklapp) sÃ¥ märkte hon ocksÃ¥ att rödhÃ¥riga killen som kan ha hetat Rob verkade intresserad av mig och nästa gÃ¥ng jag stod och bläddrade bland skivorna (det hände ofta) frÃ¥gade han om vi skulle pÃ¥ bio.

Detta är smaken av REM. Sol, Californien, ett evigt bläddrande av skivor (det klickande ljudet av cd-skivor som faller mot varandra som dominobrickor) och en känsla av att snart är tiden slut, snart är det här över, men det är just nu i alla fall. Just nu är jag californisk och just nu fattar jag varenda grej Michael Stipe sjunger om och just nu är jag på date med en rödhårig kille som jobbar i skivaffär och jag vet, jag fattar, att det är på låtsas för egentligen är jag svensk och bor hemma hos mamma och är orolig för framtiden men bara inte idag, bara inte nu.

  • Postad 2013-09-11
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Stop, Hainer time!

2013-08-02-07.23.04

  • Postad 2013-09-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen