Jazzhands

Under en annan himmel

rem
Lyssnar på REM ikväll, började med Automatic och har betat mig igenom alla fram till Around the Sun som jag lyssnar på just nu. It’s easier to leave than to be left behind sjunger Michael Stipe. Jag har lyssnat på den några gånger under någon mellanlandning på väg till LA. Leaving New York’s never easy.

De är väl min musikaliska motsvarighet till “comfort food”. Alltid smakar de likadant, ständigt marinerade i 90-talet då saker var lätta. Det spelar egentligen ingen roll om jag lyssnar på 80-talsskivorna eller 00-talsskivorna. De har ändå samma krydda av band-t-shirts, Adidas-skor och DIY-anda. Mitt 90-tal. Då jag skrev patetiska och riktigt jobbiga brev hem till mamma från Californien och beskrev låtarna på den då helt nysläppta Monster in i minsta detalj. Det är ju inte ens en jättebra platta. Men den kom då, jag gick till skivaffären och den där rödhåriga killen tog betalt och sa något om att REM var ju suveräna och att jag nog skulle gilla skivan och även om min värdmamma var med (jag fick skivan i julklapp) så märkte hon också att rödhåriga killen som kan ha hetat Rob verkade intresserad av mig och nästa gång jag stod och bläddrade bland skivorna (det hände ofta) frågade han om vi skulle på bio.

Detta är smaken av REM. Sol, Californien, ett evigt bläddrande av skivor (det klickande ljudet av cd-skivor som faller mot varandra som dominobrickor) och en känsla av att snart är tiden slut, snart är det här över, men det är just nu i alla fall. Just nu är jag californisk och just nu fattar jag varenda grej Michael Stipe sjunger om och just nu är jag på date med en rödhårig kille som jobbar i skivaffär och jag vet, jag fattar, att det är på låtsas för egentligen är jag svensk och bor hemma hos mamma och är orolig för framtiden men bara inte idag, bara inte nu.

  • Postad 2013-09-11
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen