Författarlunch

Träffar min förläggare. Vi äter lunch på Kvarnen. Jag tar strömmingen. Han ger mig ett papper med olika deadlines på och summan av vår en och en halv timmes lunch är detta: skriv på, skit i allt annat.

Och det är ju så. Vem annars ska skriva? Hur ska boken annars bli gjord?

Är början det svåraste frågar någon. Nej inte alls svarar jag. Mitten är det svåraste och där är jag nu. I livets mellanakt. I alla fall Jims och jag älskar ju Jim, han är en sån fin kompanjon. Och nu har jag tagit honom ändå hit, då måste jag föra honom i hamn också. Ack och ve.

Vet du hur det slutar, frågar förläggaren.
Ja, säger jag.
Skriv ned det då, säger han.